Stephenie Meyers romaner om människan Bella Swan och vampyren Edward Cullens relation har förfört miljoner tonårsflickor världen över. Nu kommer första boken i Twilightsagan som serieberättelse med illustrationer av Young Kim.

Den nu utgivna första delen (som inte ska förväxlas med första delen i romanserien), berättar hur Bella flyttar från det soliga Phoenix till det regnigt dystra Forks. Hon kommer till en ny skola, med allt vad det innebär: vilsenhet, främlingskap, nya vänner och nya fiender. Snart träffar hon Edward Cullen och hans syskon, några tonåringar som inte liknar några som Bella tidigare sett. De är mystiska, onaturligt vackra och drar Bella till sig som en magnet. Och snart bekräftas hennes misstankar, de är inte mänskliga.

Serieversionen har detaljrika, välgjorda illustrationer som jag skulle definiera som en blandning mellan manga och klassisk (amerikansk) seriestil. Om min teknikanalys av bildskapandet stämmer, verkar de vara gjorda med en kombination av teckning, foto och wacomboard i datorn.

Bilderna påminner om stämningen i filmerna som bygger på böckerna. De är mörka, dystra och mystiska. Hela berättelsen blir i serieversionen mer mörk och emo-inspirerad. Det gör att de blir mindre sliskiga än romanerna, som på sina ställen var så söta att tungan krullade sig.

Dock tror jag att det är bra om man läst böckerna innan man sätter tänderna i serieversionen. Serien ligger mycket nära böckernas berättelse, och anpassningen till serieformatet gör att vissa saker blir otydliga. Jag tror att det här framförallt är en bok som glädjer de som redan är fan av Twilightsagan. Stephenie Meyer själv skriver på omslaget att bilderna är just så som hon i huvudet föreställt sig personerna, och jag tror att många fans kan känna likadant.

Det finns ett par saker som stör mig i boken. Till exempel: Varför bär Edward luvtröja under kavaj? Det påminner mig om min gamla gympalärare och förstör helt bilden av Edward som den perfekte killen.

Redan i den ”vanliga” boken beskrivs vampyrernas ansikten som gudomligt vackra, oerhört bleka och med mörka ringar under ögonen. Och redan när jag läste boken undrade jag hur dessa mörka skuggor kunde gå ihop med den enorma skönheten. Filmen gjorde mig besviken, och serieversionen gör det igen. Det är alltså bevisat, man kan inte vara snygg och samtidigt ha mörka ringar runt ögonen. Det stör mig lite eftersom texten även i serieversionen beskriver skuggorna, trots att de inte finns på bild.

Som helhet tror jag att det här är precis det man kan förvänta sig av en serieversion av Twilight. Och precis det som alla romantiska vampyrälskare kan önska sig. Fansen kommer inte att bli besvikna.