Jag tittar aldrig mera på en film som innehåller mord och fysiskt våld och jag läser inte böcker som handlar om galningar och mördare.

Så säger Kasper i Björn Ranelids nya roman Kniven i hjärtat. Kasper är den 17-årige sonen till David, som sitter i fängelse för att avtjäna straffet för mord. Och så är det säkert, de flesta som i sin närhet upplevt att någon mördats eller mördat, eller själv har utsatts för fysiskt våld, har sannolikt inte någon önskan att ta del av underhållningsvåld.

Den produktive författaren Björn Ranelid, som fortlöpande utgivit romaner sedan han den 25 oktober 1983 debuterade med Den överlevande trädgårdsmästaren, har för sin nya roman valt en boktitel som både i symbolik och rent konkret är förknippad med bokens handling. Titeln är svår att glömma efter att man läst romanen.

Romanen berättar om David, som sitter i fängelse, eftersom han mördat. Man får veta mycket om hela hans liv och vad som ledde fram till mordet. Ranelid väntar till slutet av boken innan han berättar om själva mordet, detta gör att man lär känna mördaren mycket väl innan man rent konkret får veta vad han gjort. Varför just han blev mördare går inte att förstå, det är och förblir en gåta: ”Människan är gåtfull och omöjlig att förutsäga i många avseenden” heter det i romanen. Läsaren får också lära känna Davids son Kasper väl och hans känslor och upplevelser av pappans brott. Men brottet har fördärvat livet för många andra av Davids närstående.

Det som mest slår mig som annorlunda med romanen, och som jag gillar, är att Ranelid då och då tycks kliva ur gestaltandet för att predika och undervisa. Eftersom jag hört honom prata många gånger i TV och ett par gånger i verkligheten, känner jag tydligt igen när det verkar vara hans egna ord och tankar som bryter fram i texten, till exempel med följande meningar, här helt ryckta ur sina olika sammanhang:

Ingen fysiker, biolog eller läkare kommer någonsin att kunna förklara vad som händer när en människa tänker och känner. Kanske är det författarnas främsta uppgift att vara gengångare för de efterlevande människorna som läser dem. Alla barn är fullkomliga redan från födseln. Människor går långt för att upptäcka ett mirakel och glömmer bort att det finns inom henne.

Romanens huvudsakliga tema är drömmen om den ömsesidiga livslånga kärleken. Andra teman är skuld, svek, svartsjuka, försoning, lögn, dyslexi, ordens, läsandets och skrivandets betydelse och själens frihet.

I romanen berättas många händelser om och om igen och samma saker upprepas. Detta upplever jag på två sätt: att upprepningen ibland kan kännas onödig och därför gör läsningen tråkig, och att upprepningen är nödvändig och har som funktion att i läsaren inpränta vilka tankar som rör sig mest i huvudet på huvudpersonerna och vad som är viktigast i romanen.

Kniven i hjärtat rymmer tunga, stora och starkt berörande känslor. Ranelid har en tydlig förmåga att få mig som läsare att bli gripen på riktigt. Det finns så mycket medmänsklighet och tro på människans storhet mitt ibland det svarta och tragiska. Det är sällan en bok frammanar tårar av rörelse eller sorg hos mig, det händer däremot ofta när jag ser film. Men denna roman gjorde det. Och det säger kanske mer om romanen än tusen ord eller drygt ett halvt tusen ord i en recension.