Den här boken innehåller svaret på en gåta som länge gäckat mänskligheten. Den har diskuterats och debatterats på nätet, i tidningar och andra publikationer och det har varit ett hett ämne runt fikabord i hela den civiliserade världen. Att få ett svar på denna intrikata fråga har varit ett mål för skribenter och amatörer under lång tid, och jag kan nu avslöja den stora hemlighet som fått så många att ligga sömnlösa så länge. Svaret har varit dolt, men hela tiden legat nära ytan. Att jag väljer att avslöja det nu, beror på att jag ser det som min plikt att lindra lidandet för alla er undrande där ute.

Boken innehåller nämligen svaret på frågan Varför har Brad Pitt skaffat det där fruktansvärda skägget? Svaret är elementärt: För att han ska spela Colonel Percy Fawcett i filmatiseringen av The Lost City of Z. Och Fawcett var skäggig, bilderna på honom visar tydligt ett raggigt och ovårdat skägg.

Så. Nu kan vi alla andas ut, och för en stund känna oss nöjda med att världen åter är i balans.

Nu, när vi har rett ut detta, kan vi ägna oss åt sekundära saker, såsom vägen till Eldorado. Det var den Fawcett ville hitta, det var hans besatthet, en besatthet som han lyckades överföra på hela familjen. När han försvann i Amazonas 1925 hade han lyckats övertala familjen att sonen Jack borde följa med honom på expeditionen. Jack i sin tur övertalade sin bästa vän att följa med. Ingen av dem har synts till sedan dess.

David Grann blir besatt av Fawcetts besatthet och parallellt med att vi får följa hans förberedelser inför en nutida djungelexpedition får vi glimtar ur det inte alltför glamorösa livet som upptäcktsresande. Fawcett ruinerar sig och sin familj, han skaffar sig ovänner, utsätter sina anställda och följeslagare för livsfara (och även död), bryr sig inte om sina barn om de inte kan vara till nytta för honom och låter hustrun klara sig bäst hon vill utan pengar eller annan försörjning. Han framstår, kort sagt, som ett riktigt svin.

Den delen av upptäcksresandes liv belyses inte särskilt ofta, antagligen för att det framställer dåtidens hjältar i en allt annat än hjältelik dager. Grann gör inga försök att urskulda Fawcett, utan konstaterar mest att det var the style of the time. Otaliga expeditioner sändes efter Fawcett och det man kan säga om dem är väl att de som lyckades var de som kom tillbaka med livet i behåll. Så sent som 1996 kidnappades medlemmar ur en expedition av en av de stammar som bor i området och som länge ansetts vara skyldiga till många försvinnanden i djungeln.

Synen på Amazonas urinvånare må ha förändrats under de mer än 80 år som gått sedan den ursprungliga expeditionen, men någon betydande förändring är det egentligen inte fråga om. Som Grann visar så betraktas urinvånarna fortfarande som vildsinta kannibaler – och detta kan ha medfört att de inte alltid varit så samarbetsvilliga när det gäller att lösa mysteriet med den märklige vite mannen som dök upp i byarna för så länge sedan.

Det Grann även visar är att fascinationen över de vita fläckarna på kartan är lika stor då som nu även om fläckarna till synes är något mindre.