Krönika

“Everybody knows where the Pump Room in Bath is, for God’s sake!”

Det är början av augusti 2009 i den eleganta engelska staden Bath. Jag hör orden ovan i citatet uttalas av en irriterad ung engelska in i en mobiltelefon. Hon står utanför just the Pump Room, beläget intill det urgamla romerska badet mitt i staden, med det hälsobringande vattnet från naturligt heta källor. Här i denna mycket välbesökta turiststad, vill hon tydligen bestämma mötesplats med vänner. Ändå verkar den hon talar med inte tro att alla kommer att hitta till det välkända pumprummet, där man sedan lång tid tillbaka kan köpa sig ett glas ljummet vatten (inte så gott, men det känns nyttigt att dricka det), som pumpats upp direkt från källan och även inta sitt afternoon tea lyssnande till livemusik, till exempel från en pianotrio.

En av de många kända personer som är förknippade med Bath är Jane Austen, som besökte staden 1797 och 1799 och var bosatt där 1801-1806. Museet Jane Austen Centre är beläget mycket centralt på Gay Street nr 40, helt nära det vackra torget Queen Square, som är kantat av hus, byggda i den georgianska arkitekturstilen som inföll under tidsperioden 1720-1830. Bredvid den öppna dörren in till museet står en man klädd i tidstypiska kläder från Jane Austens tid. När jag senare går ut från museet fotograferar jag honom och hittar sedan av en slump en artikel om denne 23-årige Howard Whiteside i tidningen The Bath Chronicle. Han har nyligen börjat sitt arbete som värd vid museet och drömmer om att bli skådespelare (kom ihåg var ni såg hans namn först). Hans kollega, som arbetat som värd på museet i två år har blivit fotograferad av turister ungefär 10 000 gånger per år. Mitt foto kommer alltså knappast att vara originellt.

Jane Austen Centre på Gay Street är ganska litet och mysigt. Det befinner sig i ett hus byggt på 1700-talet, lika gammalt och med samma struktur, som huset på samma gata med nr 25, där Jane Austen bodde under några månader 1805. Den kvinnliga guiden introducerar oss kort i Jane Austens familjebakgrund, liv och författarskap. Sedan får man gå på egen hand bland utställda bilder och texter, dräkter, porslin och möbler. En film beskriver Jane Austens tid i Bath och i den berättar Diana Shervington, som är great great niece (eller great-great-granddaughter som det står i en tidningsartikel) till en av Jane Austens bröder, om när Jane semestrade i Devon.

Inne i museet möts man lite väl ofta av fotografier eller målade bilder som föreställer Mr Darcy i Colin Firths gestalt. Han tittar på besökarna från skyltar, tavlor, posters, porslin, bokmärken och vykort. På damtoalettens dörr finns en bild av Elizabeth Bennett (i Jennifer Ehles gestalt) och på herrtoalettens dörr bilden med Colin Firth. Inne på damtoaletten mittemot handfaten hänger dessutom en inramad poster, det målade porträttet av Mr Darcy (Colin Firth). Inte ens i museets terum The Regency Tea Room, (där ett alldeles utsökt afternoon tea serveras) går det att undkomma Colin Firths blickar, då postern även finns inramad där, centralt upphängd i lokalen.

Bath har länge varit en kurort och feststad med sina många vackra, ovanliga 1700-talshus och det centralt belägna romerska badet. Det gamla romerska badet är nu enbart museum, stängt för bad sedan slutet av 1970-talet, eftersom vattnet fortfarande rinner genom blyledningar från romartiden. Jane Austen tyckte bäst om Bath under slutet av 1790-talet, när hon själv inte bodde där, utan bara var på besök. När hon väl flyttade dit 1801 med sin far, mor och syster Cassandra (fadern hade pensionerat sig och ville tillbringa sin ålderdom där) hade staden förlorat sin absoluta storhetstid vad gäller plats för societeten att roa sig och kurera sig. Det var vid denna tid istället Brighton som gällde. Jane Austen skrev inte mycket i Bath, hon sålde rättigheterna till romanen Northanger Abbey där, vilken delvis utspelar sig i Bath, men den blev inte tryckt förrän långt senare och hon påbörjade en annan roman i staden, som förblev ofullbordad. Åsikterna går isär gällande varför hon nästan inget skrev i Bath. Var det för att hon vantrivdes eller för att hon helt enkelt inte hade tid. När hon 1809 slutligen flyttat ut på landet till byn Chawton i grevskapet Hampshire , blev hon desto mera produktiv. Alla hennes romaner publicerades efter det att hon flyttat dit, även om hon börjat skriva en del av dem tidigare. Huset i Chawton är museum och 200-årsjubileet av hennes flytt dit firas i år. Hon kunde använda många av sina upplevelser och intryck i Bath till sina berättelser. Northanger Abbey utspelar sig under Baths storhetstid, då hon fortfarande uppskattade Bath till fullo. Romanen Persuasion utspelar sig också delvis i Bath och visar på stadens för henne mer negativa sidor, då den inte längre befann sig i sin storhetstid.

Om man vill ha kontinuerlig aktuell information om allt Jane Austen-relaterat, kan man prenumerera på Jane Austen’s Regency World, en tidning som ges ut av Jane Austen Centre. Och den som vill vandra i Jane Austens fotspår i Bath, kan följa med en guide (möjlighet till detta finns dock enbart på lördagar och söndagar) eller köpa guideboken Bath as Jane Austen knew it skriven av en av museets guider Terry Old, och med hjälp av den promenera runt på egen hand.

Eva Björnberg

Publicerad: 2009-10-31 18:15 / Uppdaterad: 2013-09-11 10:49

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?