Kleopatra var namnet på flera egyptiska drottningar och prinsessor, men det är en enda vi brukar tänka på när vi hör namnet idag: Kleopatra VII Thea Philopator, född år 69 och död år 30 före vår tideräkning. Hon var den sista härskaren av den ptolemeiska ätten (uppkallad efter en av Alexander den stores generaler, och alltså av grekisk/makedonsk ätt), och efter hennes död blev Egypten en romersk kejsarprovins fram till de muslimska araberna tog över.

Även om de senaste åren har gett oss många böcker, tv-serier och filmer med antiken som tema, så är det inte många som har skrivits i Sverige. Allan Klynne har här lyckats med en bok så tjock att man kan tro att han fått betalt per ord, vilket också fick mig att först tro att den ursprungligen var skriven på andra sidan Atlanten. Den är alltså skriven på svenska från början, men lär säkert översättas till andra språk.

Det här är ett populärvetenskapligt verk, men Klynne är ändå frikostig med källhänvisningar i fotnoter, som man sedan får pussla ihop med bibliografin i slutet för att få exakt utgåva till. Han skriver för en historieintresserad allmänhet, med ett ganska normalt språk, men som väl kräver åtminstone intresse, om än inga specialkunskaper (även om de såklart alltid underlättar förståelsen av samtiden). Han försöker även få en realistisk prägel på texten, så att läsaren inte ska känna sig främmande för årtusendena som ändå skiljer oss åt. När han försöker få in den personliga och lättigenkännliga vinkeln, blir det i mina ögon mest intressant och mest olikt andra, liknande böcker. Han försöker även resonera sig fram till vad som egentligen kan ha hänt, exempelvis vid Kleopatras död, eftersom källorna säger olika saker och garanterat är färgade av den tidens inställningar, och i många fall, den närmaste eftervärldens inställning och synvinkel. Tyvärr har vi ju inga direkta källor från det ptolemeiska hovet, utan vi har det mesta från Kleopatras och Egyptens fiender, så Klynnes sätt att hantera det hela är utmärkt ur populärvetenskaplig synvinkel.

Jag är ändå väldigt kluven till denna bok, eftersom den innehåller väldigt mycket som bara indirekt har med Kleopatra att göra. Väldigt många av sidorna beskriver romarna Caesars, Octavianus (Augustus) och Antonius‘ historia, om än med större vinkling åt Egypten än i andra böcker om denna tid. Ärligt talat blir jag lite less mitt i allt det, men det kan ju vara att jag vilseletts av titeln … en lämpligare titel hade varit något om Kleopatras samtid och värld, eller liknande. För visst är det i sin helhet en mycket intressant bok Klynne satt ihop, och han har många infallsvinklar som jag absolut saknat i de andra biografier jag läst på senare år om män under ungefär samma tid i historien. Kanske är problemet att han velat tillfredsställa för många, så att både krigshistorikerna och feministerna ska få sin släng av sleven, och då kan det bli lite långtråkigt om man inte är jätteintresserad av de händelser och personer som redan fått sina biografier de senaste åren.

Det sista kapitlet behandlar Kleopatras eftermäle, hur man har sett på henne genom åren efter hennes död, naturligtvis med visst fokus på modern tid. Onekligen har hennes samtida fiender vunnit, på så sätt att hon sällan eller aldrig framställs som den ledare och aktiva drottning hon faktiskt var, utan allt för ofta hamnar i något sorts effeminiserat fack, där hon passivt åser det ena eller andra (plus alla erotiska vinklar man kan hitta på). Klynne har nog levt ett bra tag med sin Kleopatra, och verkligen försökt sätta sig in i (västerländska) diskussioner och kontexter för att kunna ge oss moderna vinklingar av den antika egyptiska drottning vi alla tycker att vi känner, vare sig det är genom Asterixserien, Elizabeth Taylors filminsats eller en rundtur på något museum.