En bok baserad på en tv-serie Â… men inte den vanliga sorten.
Kjell Wigers har länge åkt runt för nyhetsprogrammet Västnytts räkning (med annan fotograf än till denna bok) och pratat om väl valda svenska ortnamn och deras ursprung, och nu har detta resulterat i en bok. I dagens IT-samhälle är detta nog ganska ovanligt, det mesta finns ju på nätet, och när SVT inte längre visar inslagen kommer de säkert att leva vidare på youtube eller framtida motsvarigheter. Å andra sidan skulle min mormor bli mycket gladare för en sådan här bok än ett inslag på internet, eftersom hon inte ens har en dator. En bok kan man trots allt alltid ta fram, oavsett strömavbrott och nätverkskrascher. Dessutom är denna bok en sorts uppdatering av flera av inslagen, efter att Västnytt-redaktionen fått kritik av lokalbefolkningen för att de missat någon väsentlig detalj.

Höghus är en ort i Dalsland som är absolut ren från höghus. Enligt Wigers vet man inte varifrån namnet kommer, vilket förstås får petimätern i mig att undra var och hur noga man letat. Nog för att de små byarna inte fått någon stor plats i historien, men ändå. Ortnamnet Laholm är lättare: holmen i ån Lagan. Att Hisingen har med skåror att göra får man också lära sig (ön som är avskuren från fastlandet, enligt både Wigers och Nationalencyklopedien). Se'n är Wigers' specialitet att stoppa in små anekdoter om vart och varannat ställe, som att han på Vesterbro i Köpenhamn sett ett rum tapetserat med kassar från Bolle stormarknad i Bollebygd (eftersom 'bolle' är ett vardagligt ord för att idka samlag på danska), att Hönö fotbollslag (? det framgår inte vilken sport det handlar om) får spela mot lag som Pushers och Skjutet, samt att han får in Ingvar Carlsson, f.d. statsminister från Borås, i texten om Fotskäl.

Fotona är fina, de visar små finesser i vardagen på olika ställen, allt från dimmornas bro över till Klädesholmen till stiliga stolar som förhoppningsvis även är gjorda av Lindomesnickare, eftersom bilden illustrerar just Lindome.
Det är en riktigt bra idé, att ta fram namnen man ofta sett på vägskyltar och kanske undrat över, och försöka svara på frågan varifrån de kommer, men som den akademiker jag är skulle jag gärna sett mer substans i många namnförklaringar. Det är för stor text (fast mormor blir ju glad för det, än en gång), och för mycket luft. Varifrån har han fått mycket av det som påstås? Jag vill veta mer! En extra korrekturläsning hade inte skadat heller, men som helhet är det ändå en rolig idé och en bok som passar utmärkt på kaffebordet eller vid soffan, som samtalsämne i sammanhang där i alla fall någon har anknytning till Västsverige.