Recension

: Världens namn
Världens namn Kjell Wigers
2010
Carlsson bokförlag
7/10

Från vattniga aber till österliga öländer

Utgiven 2010
ISBN 9789173313766
Sidor 200
Illustratör (foto) Mia Gerdin

Om författaren

Kjell Wigers är frilansskribent och reporter på SVT.
Det var i SVT:s Västnytt som han började presentera västsvenska ortnamn för tittarna, vilket blev grunden till hans första bok om platsers namn.

Inslag om ortnamn från SVT – Här är en direktlänk till SVT Play, där man kan se Kjell Wigers presentera olika inslag om ortnamn i Västsverige.

Sök efter boken

Den här recensionen fick nästan bli till två. En hyllande och en nedsablande. Till slut fick det bli en i två delar. Först den hyllande:

Kjell Wigers har rest jorden runt och samlat in namn på platser. Städer, vattendrag och länder, men mest städer. Han lyckas hela tiden hitta en rolig association till platsernas namn, och läsaren får veta att den nu så misshandlade staden Baghdad faktiskt är guds gåva till mänskligheten (eller i alla fall perserna, eftersom det är det persiska namnet som lever kvar), att Soweto inte är det minsta afrikanskt, och att Dublin egentligen är samma namn som Blackpool. Dessutom kanske Apertin i Värmland har sitt namn efter skotska Aberdeen och såväl Åland som estniska Saremaa borde ha hetat Öland. Den läsare som ibland är ute i världen och reser kommer hädanefter att ha en rolig anekdot att berätta om något ställe i de flesta hörn av världen, om än inte i varje land. Wigers får ihop det otroligt väl och drar paralleller kors och tvärs, men alltid så att en (berest, i tanke eller handling) svensk kan förstå. Praktiskt nog är boken uppställd i alfabetisk ordning, så det är lätt att hitta tillbaks, om man vill berätta en historia ur den, men har glömt detaljerna. Boken ska kanske inte sträckläsas, då missar man för mycket, utan passar fint som iblandläsning, på vardagsrumsbordet, nattduksbordet eller för den som har ett bibliotek på toaletten.

Så till den kritiska delen. Det är inte författaren som ska kritiseras, utan bristen på redigering, faktakoll och konsekvens som gör en del av mig nästan ilsk (men så reagerar jag alltid starkt på felaktigheter i språk). Jag börjar läsa boken framifrån och hoppar till redan vid Ajaccio. Inte sjutton betyder latinets adiacere ”ligga och vila sig”, utan det betyder ”intilliggande”, och dessutom verkar det troligast att namnet bara är en latinisering av ett ord på något annat språk. Det räckte med en enkel internetsökning för att hitta det. Brooklyn kommer visserligen från nederländska, men det är snarast ett personnamn. Det betyder i alla fall inte träskmark. (Däremot föddes skådespelaren Rutger Hauer i den nederländska staden Breukelen.) Cartagena i sin tur betyder ju ”Nya Kartago”, alltså ”Nya nya staden”, men det gick boken förbi. Efter bokstaven C bestämde jag mig för att sluta gnälla och se bokens alla roliga sidor istället.

Irene Elmerot

Publicerad: 2011-02-07 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-06 16:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4028

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?