Ida Sälls debutbok "Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet" är ett mellanting mellan kortroman och diktsamling. I fragment, sammanlagt 70 stycken skildras en tidstypisk uppväxt för de i litteraturen hittills bortglömda 80-talistbarnen. Igenkänningsfaktorn är hög. Vem minns inte födelsedagskalasen med marängtårta, vardagsmaten korv stroganoff, de små blöta kuddarna att väta frimärken med så man slapp slicka på dem, Kenneth Anderssons målgest, disketterna till datorn, överstrykningspennor i neonfärger, tv-antennerna på villahustaken och hur man lärde sig att dra trosorna ut genom ena benet på baddräkten då man skulle byta om.

Det är en träffsäker bok Ida Säll skrivit. Den är skriven helt ur barnets perspektiv, fantasirik, rolig och varm, men också skräckinjagande. Boken har ett barnsligt och naivt synfält, men samtidigt lite ängsligt och maktlöst orolig. Det är lika mycket en nostalgisk upplevelse, som en obekväm och utlämnande situation läsaren sätts i.

Diktjaget, en flicka i låg-mellanstadieåldern påminner läsaren om den förvirring som kan uppstå hos barn, den diffusa vetskapen om att allt inte riktigt står rätt till – att så här borde det nog inte gå till. Men varför gör det det då? Barnet finner de mest häpnadsväckande förklaringar, eller om man så vill bortförklaringar till små och stora tillstånd i världen. Utan sentimentalitet lyckas Ida Säll skriva en klockren barndomsskildring helt utifrån ett barns perspektiv. Och det är läskigt att uppleva barndomen så nära inpå igen.

De fragmentariska texterna passar på sätt och vis bra ihop med barnets blick och förstärker det lite ryckvisa och osammanhängande, ibland helfokuserade, ibland oförstående, ibland bara registrerande sätt som ett barn ser världen på. Ändå känner jag mig lite lurad på konfekten. Det känns som om någonting saknas, att boken skulle kunna innehålla så mycket mer. Jag fick aldrig riktigt lära känna flickan ordentligt. Liksom ett barn förmådde hon inte, eller brydde sig inte riktigt om att förklara vem hon var. "Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet" är ingen sammanhållande berättelse, det är en samling ögonblickverk. Barn skriver inte romaner. De skriver sagor, dikter, fantasier och dagböcker.