Hur uppkommer ett vetenskapligt ämne? Hur dras gränsen mellan olika vetenskapliga discipliner? Och vad är kriteriet för god forskning? Det är några frågor som är centrala för den här boken, som studerar hur ett särskilt ämne – ekonomisk historia – kom att etableras som en egen disciplin i Sverige under första hälften av 1900-talet. Ämnet ligger, som namnet avslöjar, i gränslandet mellan ekonomi å ena sidan, och historia å andra sidan. Sverige är ett av ganska få länder i världen där det här har blivit ett eget ämne bland universitetens institutioner.

I den här boken visar Ylva Hasselberg, själv ekonom-historiker, hur tre män (Eli Heckscher, Arthur Montgomery och Bertil Boethius) kom att bli avgörande för ämnets utveckling. Boken är uppdelad i två delar, där den första delen fokuserar specifikt på Eli Heckscher (ämnets riktiga nestor), medan den andra delen fokuserar på de två andra centralgestalterna.

Intressant nog skiljer sig boken något mellan de två delarna. Den första delen går främst ut på att Hasselberg analyserar Heckschers kontakter och agerande för att etablera ekonomisk historia som ett eget ämne, och hur det också kom att färga ämnets utveckling framgent. Hasselbergs mycket ingående forskning visar att helt vetenskapliga kriterier inte allena var avgörande för att etablera ämnet. Istället var det även andra aspekter som kom att bli avgörande för att ekonomisk historia skulle avknoppa sig som ett eget ämne i Sverige. Personliga relationer och nätverk visar sig helt avgörande för den utvecklingen, menar Hasselberg.

Den andra delen går i ganska stor utsträckning ut på att analysera hur Montgomery och Boethius såg på och bedrev forskning i ämnet. Montgomery, menar Hasselberg, skrev en djupt ideologiserad forskning, mycket influerad av hans vänsterliberala/socialdemokratiska åsikter. På samma sätt kom Boethius forskning i hög grad att speglas av hans konservativa värderingar. Vetenskapen är kort och gott inte alltid så vetenskaplig som den utger sig för att vara. Själv undrar jag varför Hasselberg inte underkastar Heckscher en liknande granskning – var inte Heckschers forskning minst lika färgad av hans (liberala) politiska åsikter?

Det här är en bok som kanske inte kommer attrahera en bredare läsekrets, men den borde kunna intressera både historiker och sociologer (utöver då den lilla och självklara målgruppen ekonom-historiker). För den publiken är det en bok som både väcker många viktiga frågor – och ger välgenomarbetade och tänkvärda svar på desamma.