Intresset för Kina har växt under senare år, konstateras det i baksidestexten till den här boken. De svenska bokförlagen har inte varit sena att haka på den här trenden – mängder med reportageböcker, reseguider med mera har spottats ut under de senaste åren. I den här boken försöker Hans Hägerdal sätta in det moderna Kina i ett historiskt perspektiv.
Bokens 400 sidor försöker greppa över i princip hela landets långa historia. Även om man bara skulle fokusera på den tid från vilken det finns bevarade skriftliga källor så handlar det om en period på nästan 4000 år. Det är därför lätt att förstå att skildringen tvingas bli väldigt övergripande.
Boken framstår ganska snart som tämligen klassisk politisk historia, framförallt skildringen av den äldre historien: tonvikten ligger på de kinesiska kejsardynastierna, och några av de viktigare kejsarna, samt på viktigare händelser som exempelvis krig och konflikter. Samtidigt lyckas Hägerdal också få in åtminstone en del annat i sin bok – allt från olika religioners inträde eller uppkomst i Kina, till poesi, opiummissbruk och levnadsstandarden för den genomsnittliga befolkningen. Närmare hälften av boken är vikt åt landets moderna historia, från störtandet av kejsardömet och framåt. Det kommunistiska maktövertagandet efter andra världskriget och spelet om makten under kommunistregimen får självklart också stor uppmärksamhet.
Det jag kan tycka saknas är något mer av en internationell utblick, där utvecklingen i Kina jämförs med utvecklingen i andra länder i världen. Vad är det som är unikt i Kina, och på vilka områden liknar Kina andra länder? Hägerdal nämner som hastigast den diskussion som finns historiker emellan om varför det var just Europa som först kom att utvecklas ekonomiskt i och med den så kallade industriella revolutionen, istället för exempelvis Kina. Uppfinningsrika personer i Kina hade ju utvecklat många av de innovationer som kom att bli avgörande – allt från tryckkonsten till ångkraften – mycket tidigare än man hade gjort i Europa. Så vad hindrade egentligen Kina från att utvecklas på samma sätt som stora delar av Europa kom att göra under 1800-talet och framåt? På den frågan har Hägerdal egentligen inget svar att ge.
Över lag ger den här boken en god överblick över de stora dragen i Kinas långa historia – kanske mer lämpad för studenter än för lättsammare läsning i hängmattan. Och det är just de stora dragen, de långa svepen och de viktigare händelserna som är i centrum i boken. Vill man komma närmare inpå, och få en mer levande skildring av, människorna i det kinesiska samhället får man söka annan läsning.
Publicerad: 2008-06-04 00:00 / Uppdaterad: 2015-11-22 09:49
4 kommentarer
Och vill man få en dos mastig modern kinesisk 1900-talshistoria kan man med behållning också läsa Jung Chang och Jon Hollidays mäktiga (och obehagliga) biografi om Mao som jag gärna skulle vilja se en recension av här på DagensBok.
#
stephan a> Recensera den själv. PÅ somrarna brukar dagensbok.com ta in recensioner av oss di vanliga läsarna.
#
sommargaster@dagensbok.com
#
Mmm … Jag har funderat på det. Grejjen är ju det att boken inte färdigläst än. Jag tänkte just (hoppades) att någon annan kunde vara lite snabbare än mig där.
#
Kommentera eller pinga (trackback).