Stig Björkman inleder boken med att berätta om sitt första biobesök. Året är 1949 och författaren är blott tio år gammal. Han blir frälst direkt och smått förälskad i huvudrollsinnehaverskan Jane Powell. Sedan dess har film varit en stor del av hans liv och under gymnasietiden klär han väggarna i pojkrummet med planscher och bilder av Audrey Hepburn och Marilyn Monroe. Den senare figurerade även flitigt på mitt pojkrums väggar under min tonårstid. Dock inte tillsammans med Audrey Hepburn, utan istället var det den framtunga Samantha Fox som konkurrerade med Marilyn om väggutrymmet. "Snusk" säger en del, tonårshormoner säger jag.

Mitt filmintresse började också i relativt tidig ålder och även om det inte var riktigt lika kulturellt godtagbara filmer som Björkmans, så minns jag med glädje min första titt på kraftfulla epos som "Tom i bollen" och "Leva och låta dö" eller varför inte Walt Disneys "Snövit och de sju dvärgarna", där jag under hela filmens gång frågade mina föräldrar "Var är vargarna?"

"Some Americans" är en alldeles förträfflig bok om det gamla Hollywood och dess dåtida stjärnor. Från kända namn som Robert Mitchum och Bette Davis till mer, för mig åtminstone, okända namn som John Garfield och Sterling Hayden. Författaren berättar ofta analyserande och ingående om deras filmer och karriärer och visar upp en filmindustri som på en del sätt skiljer sig från dagens, men på andra sätt fortfarande är densamma. Redan då var många stjärnor ordentligt överbetalda, men samtidigt behandlades många som slavar av de stora studiorna. Skådespelarna bands upp i kontrakt till de stora bolagen och få vågade bryta dessa.

Bette Davis uppvisar "girl power" långt innan fem relativt talanglösa brittiskor började slänga ur sig dessa bevingade ord till höger och vänster. Davis hade stor integritet och slogs med de stora. 1961 sätter hon in en jobbannons i välrenommerade Variety. Kaxigt så det förslår, men som också visar det dilemma som många kvinnliga skådespelerskor har idag. Vid en viss ålder sinar de stora rollerna och det beror oftast på kvinnornas utseende, vilket är tragiskt då man skulle kunna tro att talang värderas högre än lite rynkor.

En hel del intressant fakta presenteras naturligtvis på de 335 sidorna. Robert Mitchum har norskt påbrå, Barbara Stanwyck hade väldigt konservativa åsikter och hade svårt för barn och James Dean provspelar mot Paul Newman för rollen i "Öster om Eden". En provfilmning som finns bevarad och som visar upp två skådespelare som till en början inte har några större tankar om varandra. Boken är kryddad med liknande historier och ger en ytterligare dimension till det som förtäljs om de olika stjärnorna. Bland annat påvisar Björkman hur många av dessa stjärnor som lyckas få bra, givande och kritikerrosade roller och som efter det förväntar sig guld och gröna skogar, istället får fortsätta slava och i stort sett bara får gilla läget och göra som de blir tillsagda.

Boken ger en avslappnad och intressant läsning om en tid och dess människor som man inte alltid vet så mycket om. Det blir många gånger lika mycket filmvetenskap som det blir historielektioner om Hollywood, kommunistjakt och ett inte alltid så accepterande amerikanskt samhälle.