Martina Bonnier säger att det var så många som hörde av sig till henne och var nyfikna på hennes kunskap om modevärlden och inte minst hennes garderob, att hon kände att hon skulle kunna skriva en bok om det. Så det är väl inte konstigt då, att en bok om mode av Martina Bonnier handlar väldigt mycket om Martina Bonnier, hennes kläder, hennes handväskor och hennes möten med modevärldens superstjärnor.

Och det är väl det som är det irriterande, inte egentligen uttalanden om att ett plagg är en investering, eller förnumstiga råd om persedelvård och att riktiga fashionistas har korta naglar och ofärgat lack. Eller att man ska undvika att köpa kopior, vilket jag ju håller med om. Få saker är så smaklösa som en fejk-Louis Vuitton med loggor högt och lågt. Utom möjligtvis en äkta Louis Vuitton med loggor högt och lågt.

Men, ja fullt med bra tips på hur man bygger en bra (men urtråkig) garderob, snabbkurs i vilka designers man bör känna till samt deras signaturplagg. Ett ambitiöst avsnitt om unga svenska designers finns också. Där någonstans får jag dock en sur smak i munnen. Martina intervjuar chefsdesignern på Acne, och skriver bland annat

Acne är som ett litet universum, befolkat av medvetna och vackra människor. Första gången jag kom i kontakt med Jonny och Acnegänget slogs jag av hur snygga alla var

Chefsdesignern anser det vara viktigt att kunna attrahera rätt människor. Martina vill släta över:

Fast i sammanhanget vill jag understryka att det verkligen inte handlar om kyla. Den inre Acnefamiljen har en varm kärna i en "stylish" förpackning(…).

Mot bakgrund av de enorma och välkända konflikter som rasat på Acne, bland annat beskrivet i den utmärkta tidskriften Filter i ett nyss utkommet nummer, mot bakgrund av att det där berättas om en episod där en kille blev utskälld för att han hade fel jeans, mot bakgrund av att folk sparkades till höger och vänster av en totalt oprofessionell ledning där den nuvarande chefsdesignern ingick och anställda uppmanades att gå ner i vikt för att de inte ansågs passa in i Acnefamiljen… Nä. Naivt måhända, men… känns som hyckleri på hög nivå eller väldigt dålig research.

Att bara stryka medhårs blir inte särskilt intressant, särskilt när det finns en så spännande story att berätta. Fast detta är ju inte en reportagebok, utan en glättig livsstilsräddare som till och med levereras i matchande boutiquepåse.

I övrigt? Ja, det vanliga om hur många par skor och handväskor som finns i gareroben, något som många gillar att kokettera med, även undertecknad. Ett avsnitt om smink och skönhetsvård, mycket matigt och fullt med användbart fix och trix.