Jag hade aldrig börjat läsa den här boken om den inte handlat om Dag Hammarskjöld. Sedan jag läste hans Vägmärken för några år sedan har allt som rör generalsekreterare Hammarskjöld fascinerat mig. Inte bara hans plötsliga död och hans ansvarsfulla (och omöjliga) uppdrag i FN, utan även hans vardag, hans tankar, hans ensamhet. Jag är inte någon storläsare av politiska thrillers, men den här var annorlunda och jag fastnade i historien direkt.

Författaren skriver under pseudonymen Mark Fredel. Vem han eller hon är vet vi inte, men tydligt är att det är en person som är kunnig i politisk världshistoria, väl insatt i svensk utrikespolitik, och initierad i strukturer och arbetssätt inom UD. Det är också tydligt att det är en person med åsikter!

Nu framställs det förstås inte i boken som Mark Fredels åsikter utan tyckandet, samhällsanalysen och kritiken mot både hur världsläget hanteras av stormakterna och av dåliga svenska politiska beslut kommer fram i dialog mellan bokens olika karaktärer. Huvudpersonen Alex tycker och tänker visserligen inte så mycket. Han är lika okunnig och dåligt påläst som vilken normalläsare som helst som behöver upplysas och övertygas genom Fredels thriller. Det är ett grepp som fungerar ganska bra. Visst känns dialogen emellanåt som tagen från en dålig svensk polisserie, men ämnet som avhandlas är så fängslande att det är lätt att förlåta.

Alex är praktikant på UD och kommer av en slump över ett tidigare hemligstämplat dokument som antyder att den svenska regeringen och försvarsmakten kan ha känt till att ett attentat planerades mot Dag Hammarskjöld. FBI hade 1961 kommit över Hammarskjölds privata dagboksanteckningar och ansåg att det fanns saker i dessa som tydde på att generalsekreteraren inte var helt psykiskt stabil. Vågade man riskera att låta FN ledas av en man med religiösa grubblerier och antydan till storhetsvansinne när världen stod inför ett så bräckligt läge och krisen i Kongo bara tycktes förvärras?

Ju mer Alex får veta om turerna kring Hammarskjöld, desto värre utsatt blir han. Aningar om hot blir snart vandalisering av lägenheten, mordbrand, kidnappning, flykt och biljakter… ja ni förstår – en riktig action…film, höll jag på att säga, för det är svårt att släppa tanken på att författaren har skrivit med ett TV-manus i tankarna. Alex är en sympatisk hjälte, men jag kan inte påstå att jag får lättare att leva mig in i hans dilemma och oro av författarens försök att skildra skeendet inifrån. Beskrivningar som ”Alex kände tåren som föll” eller ”Alex märkte hur han skakade” får mig faktiskt att önska att det hårdkokta händelseförloppet fått dominera.

Jag tänker förstås inte avslöja hur det går, om de löser gåtan och om Alex kommer ur det hela med livet i behåll. Alla frågetecken i boken rätas heller inte ut under sista kapitlet, vilket får mig att ana att vi får läsa fler thrillers av Mark Fredel i framtiden. Hur ska det till exempel gå i Alex trassliga privatliv? För så är det, att parallellt med att den yttre världen utkämpar sina strider, slåss Alex också med svåra skuldkänslor och inre kval. Varför var Alex otrogen mot sin Eva med den bedårande Caroline? Vem ska han välja av de två? Kan ett förhållande fortsätta som om ingenting hänt efter ett sådant svek? Vad gör lögnen med den som ljuger, och vad händer med tilliten om lögnen avslöjas?

Moralen står i fokus i Mark Fredels thriller, i stort som i smått. Det är nog ingen slump att Dag Hammarskjölds öde fått skapa ramberättelsen till den här thrillern och att citaten från Vägmärken får inleda kapitlen om generalsekreteraren och mana läsaren till eftertanke. Det är också berättelsen om Hammarskjölds sista vecka i livet som jag tycker är bokens stora behållning. Och förstås den stämning som Vägmärken skapar:

blockquote>Vägen,
du skall följa den.
Lyckan,
du skall glömma den.
Kalken,
du skall tömma den.
Smärtan, du skall dölja den.
Svaret, du skall lära det.
Slutet, du skall bära det.