Den här underbara romanen utspelar sig i England från hösten 1954 till senvåren 1955. Det var den tid då rock’n’rollen föddes. Boken börjar med att huvudpersonen (tillika bokens berättarröst) den artonåriga Penelope Wallace, möter den karismatiska Charlotte vid en busshållplats.

I och med det mötet förändras Penelopes liv för alltid. Hon får möta Charlottes moster, Clare, som verkar veta mer om Penelopes familj än vad man skulle kunna tro, och moster Clares son Harry som vill försörja sig som trollkarl, och verkar kunna se rakt igenom Penelope med sina olikfärgade ögon. Penelope och Charlotte träffas ofta hos moster Clare och dricker te. Charlotte och Harry blir också hembjudna till Penelope, till det fantastiska huset Milton Magna. Där bor hon med sin unga och oerhört vackra, men oändligt sorgsna mamma Talitha, och sin yngre bror Inigo, som drömmer om att bli rockstjärna. När Penelope ser huset genom Charlottes ögon förstår hon vilket enastående hem hon har och drabbas genast av skuldkänslor för att hon tar det för givet. Skuldkänslor är ett genomgående tema i boken, men läsningen blir för den skull aldrig tungsint eller deprimerande.

Ett annat av bokens teman är det paradoxala med överklassens fattigdom. Penelope och hennes familj bor i ett enormt överdådigt hus, men de är tyngda av skulder. När de bjuder hem gäster skäms de över husets förfall. Vilket grepp huset har om familjen förstår man bättre längre fram i boken, men jag vill inte avslöja för mycketÂ…

Boken handlar också om ungdomen. De som var unga på femtiotalet kallas ofta för de första riktiga tonåringarna. Framtiden låg öppen för deras fötter, men samtidigt var de tyngda av minnena från andra världskriget och skuldkänslor gentemot de som dog då. Penelope tänker till exempel ofta på sin pappa, som blev dödad i strid. Hennes längtan efter en fadersfigur gör sig tydlig. Hon längtar också efter att bli vuxen och tillbringar sin tid med att dricka champagne och te med Charlotte, gå på middagsbjudningar på Ritz och – inte att förglömma – drömma om Johnnie Ray, som var dåtidens stora flickidol. När Penelopes moster och hennes man som bor i USA hälsar på får Inigo en skiva av en helt ny artist – Elvis Presley. Inigo blir alldeles lyrisk och lär sig genast sångerna utantill, men Penelope tror inte att det kan bli något av den där ElvisÂ… Någon Johnnie Ray är han ju i alla fall inte.

Som titeln antyder finns det många hemligheter i den här boken. När en av dem avslöjas får man veta varför Penelopes mamma skrev så där konstigt i sin dagbok efter att Penelope berättat att hon hade mött moster Clare. Harry och Penelope delar också en hemlighet. De utformar en plan för hur Harry ska vinna tillbaka sin före detta flickvän Marina, en amerikansk societetsflicka med alkoholproblem och beslutsångest, som nyss har förlovat sig med en rik, men ganska tråkig, man.

Det här är en helgjuten bok, från det förtjusande omslaget av Maria Lanner, till de illustrationer som då och då dyker upp i boken. Ja, det är faktiskt en illustrerad vuxenbok! Bara en sådan sak ger mig ett leende på läpparna. Den är lättläst men ändå inte snabbläst, för den är skriven på ett språk som gör att man ibland måste stanna upp och bara njuta. Den är stämningsfull och miljöbeskrivningarna är så skickligt gjorda att man ser allt framför sig.

Eva Rice tecknar fantastiska personporträtt. Det är lätt att leva sig in i romanfigurernas öden, och det kändes lite vemodigt att lämna dem när jag hade läst klart.

Men å andra sidan är det här definitivt en bok som jag vill läsa om.