Lukas Moodysson har under senare år borrat sig fram genom samtidens allra svartaste gränder. Pornografiskt äckel, trafficking och ett slags allmänt själsligt tinnitus har varit ämnen för hans senare filmer. Delvis följer hans diktsamlingar i samma spår, men som en perifer kommentar till de mer uppmärksammade filmerna. Liksom i Moodyssons förra diktsamling, Vad gör jag här, liknar Apo kryp hos en enda lång febersjuk medvetandeström, bara ytterligare en halv grad intensivare här. Allt som kommer i diktjagets väg och tankar avhandlas i en stämning av lika delar självförakt och samhällskritik, språket faller sönder i oigenkännliga delar och meningar upprepas över flera sidor som besvärjelser, bittra betraktelser av irakkriget skymtar förbi för att följas av den skamliga hågkomsten av det yngre diktjagets deltagande i mobbning och utfrysning.

Apo kryp hos är lång och texttät som en roman och under de första sidorna får jag en känsla av slumpmässig uppradning av nonsens, osorterade frustrationer och en vilja att uttrycka desperation som blir formmässig mer än innehållslig. Men något händer under den fortsatta läsningen, diktens rasande tempo blir också mitt och plötsligt sammanstrålar textens flöde med dess innehåll och upplevelsen blir suggestiv. Genom att i glidande övergångar växla fokus från det personliga till det samhälleliga och mellan prosapoesi och rena språkexperiment och tillbaka igen uppstår efterhand en dov ton av undergång, ett hot om alltings snara sammanbrott. Denna effekt är helt beroende av de partier som tycks tomma och osammanhängande; plötsligt förtätas texten och bilderna fixeras.

el, vatten, telefon
har du så du klarar dig
där är en nappflaska den brinner
autokannibalism, med insida av siden utsida av betong
pissgurka
barfota. Det är bara när det är katastrof som man känner att man
lever.
hotellrum upp och ner NYC tv rapporterar att 7 kvinnor och barn
skjutits ihjäl av amerikanska soldater i irak; en amerikansk general
säger att det är en mardröm att det som hänt är en mardröm för de
amerikanska soldaterna

Apokryphos betyder ungefär outgrundlig, mystisk. Titelns särskrivningar öppnar upp hela samlingen och de blinda fläckar den hackande poesin kastar sig mellan. Det är en känsla som präglar Moodyssons medvetna tillkortakommande i språket, hans diktning liknar en på samma gång uppgiven och uppfordrande gest genom en uppfuckad samtid. En samtid som framstår som just outgrundlig i Apo kryp hos och där svaret blir att kommentera kaoset genom ett dämpat, utdraget skrik.