Recension

: Stinas möten
Stinas möten Stina Lundberg Dabrowski
2006
Pirat
7/10

Att dribbla med Maradona och förälska sig en smula i Leonard Cohen

Utgiven 2006
ISBN 9164201848
Sidor 258

Om författaren

Fotograf: Carl-Johan Söder/SVT

Ursprungligen nyhetsjournalist, bland annat på Dagens Eko och i Nöjesmaskinen tillsammans med Sven Melander. Har sedan dess gjort en rad aktualitets- och underhållningsprogram, som 20.00 och Dabrowski. Har med tiden blivit mest känd för sina avslappnade intervjuer med världskända personligheter och har vunnit en rad prestigetyngda priser, däribland Stora Journalistpriset och utmärkelsen Århundradets Svenska Kvinnliga TV-personlighet.

Piratförlaget

Sök efter boken

Stina Dabrowski är ett svenskt TV-fenomen och den skickligaste intervjuare jag vet. Hon har förmågan att vara trevlig och få den intervjuade att öppna sig, men ändå är hon aldrig feg utan frågar precis det hon och tittarna är nyfikna på. Dessutom är det något med hennes svenska vanlighet och brist på konstlad glamour som gör att både intervjuobjekt och tittare att slappna av.

I Stina Dabrowski möter sju kvinnor, som är en tidigare bok, samlas sju av hennes intervjuer i bokform och där finns bland annat ett intressant och oväntat porträtt av Astrid Lindgren, med frågor om hennes kärleksliv och om jämlikhet.

Stinas möten är något helt annat. Boken behandlar just mötena och allt runtomkring. Det är inte nedtecknade intervjuer. Här finns allt från Margaret Thatchers gin and tonic på förmiddagen, grälet med Arnold Schwarzeneggers pressfolk, Wallenbergs rasism, den uteblivna intervjun med Fidel Castro, väskor med videoband som aldrig visade sig vid bagageutlämningen, frustrationen över att Dalai Lama inte gav några stora insikter, förhandlanden med TV-bolagen, det klumpiga dribblandet med Maradona, Ludmilas gråt till Leonard Cohens charm.

Boken förenar alltså en mängd underhållande faktorer: det är skvaller om kändisar på internationell löpsedelsnivå, det är bakom kulisserna i medievärlden, det är anekdoter om människors lustigheter och det är god journalistik eftersom guldkornen från intervjuerna är återgivna som i en vanlig tidningsintervju.

Och jag blir mer och mer imponerad av Stina Dabrowski. Någonstans har jag nog ändå trott att hon är anställd av TV och har fått i uppdrag att intervjua diverse personer i olika programserier. När man läser boken inser man hur mycket hon faktiskt jobbar och sliter också. Hon tjatar sig till sina intervjuer, ibland tar det flera år. Hon sliter med finansiering och med att sälja in sina program. Hon sliter med pressfolk som försöker lura henne på intervjutid. Hon sliter med sina intervjuoffer som är så trötta och så medietränade att det gränsar till omöjligt att klämma ur dem något unikt.

Och det är underligt hur många av dessa intervjuer jag har sett. Trots att jag inte tycker att jag ser så mycket på TV och att jag inte gjort någon direkt ansträngning att följa Stina Dabrowskis karriär, inser jag vid läsning att jag faktiskt har sett de flesta intervjuerna, att jag har läst de där löpsedlarna hon beskriver, att jag också reagerat på att hon såg så förälskad ut i Leonard Cohen och att Yassir Arafat var så underlig.

Boken blir ett utmärkt tidsdokument, ett stycke svensk TV-historia eller till och med ett stycke internationell nutidshistoria. Dabrowski har lyckats få intervjuer med en imponerande mängd tongivande personer, både i Sverige och utomlands.

Boken kan på ytan verka som en bagatell, men det är välskrivet och välgjort. Inte det hastverk på gamla överblivna anteckningar som man hade kunnat befara.

Men den man undrar mest över när boken är slut är Stina Dabrowski själv. Den Stina som skymtar i boken är viljestark, lynnig på gränsen till aggressiv, outtröttligt intresserad av människor, ostrukturerad och samtidigt oerhört fokuserad när det gäller. Man undrar hur en intervju med henne skulle se ut.

Textutdrag (Visa/göm)

Sara Larsson

Publicerad: 2007-01-28 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-14 10:40

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2364

4 kommentarer

Och tänk jag som tycker Stina är den mest pinsamma intervjuare som finns. Jag byter omgående kanal för att slippa rodna å hennes vägnar. Så otroligt oproffsig…

Kanske finns det en anledning till att hon får tjata sig till alla knäck..?

Fräknis Oregistrerad 2007-01-29 00:02
 

Jag kommer ihåg när Stina och Janne Josefsson var vikarier på nyhetsmorgon en sommar. De intervjuade ett gift par, en svensk kvinna och en man från Kongo. Och de ställde de mest fördomsfulla frågorna jag någonsin har hört: Bråkar ni om barnuppfrostran, för det är väl normalt med aga i Kongo? Vem lagar maten? Och den bästa frågan av alla stod Stina för, hon frågade den svenska kvinnan: Är det här något som du kan rekommendera till andra svenska kvinnor?

Som om utländska män är en vara som kan förgylla den svenska kvinnans vardag. Är ditt liv fullt av tristess? Åk till Kongo och skaffa dig en man.

Det är väldigt märkligt att Dabrowski kan se någon annans rasism utan att reflektera över sina egna fördomar.

Sally Oregistrerad 2007-01-29 16:28
 

"Hon har förmågan att vara trevlig och få den intervjuade att öppna sig, men ändå är hon aldrig feg utan frågar precis det hon och tittarna är nyfikna på."

till Sally Oregistrerad 2007-01-30 11:47
 

Jaha, så tittarna ser också utlänningar som en vara man kan skaffa för att förgylla deras trista vardag?

Sally Oregistrerad 2007-01-30 14:48
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?