Definitionen av "debut" är ju inte entydig. Ta Olav Hergel, t ex: en av ganska många professionella journalister som förr eller senare bestämmer sig för att bli författare "på riktigt" och ge ut en roman. Skriva kan de ju redan, verkar tanken vara; det är ju bara att skriva lite längre, hitta på mer, och stoppa in en sexscen då och då.

Men problemet är ju att skillnaden mellan sakligt reportage och spännande roman är mer än bara sidantal; det är, eller rättare sagt borde vara, ett annat sätt att skriva. Jag menar, Paul McCartney må vara en jävel på att snickra ihop poplåtar, men vem ville faktiskt lyssna på hans försök inom klassisk musik? Trots en del sympatiska idéer när Hergel använder sin långa erfarenhet som journalist till att berätta en historia om dansk flyktingpolitik och stämningen i Danmark år 2006 blir Flyktingen följaktligen långa stycken en hopplös röra där han inte missar en endaste kliché: den snälle pojken som tvingas bli terrorist! Den medelålders kvinnliga journalisten med samvete som fortfarande är sexig! Den onde chefredaktören som bara vill sälja lösnummer! Den fege statsministern som fegar för Dansk Folkeparti! Landsförräderi! CIA-mördare! Biljakter! CNN! Inte blir det bättre av att Hergel försöker att göra boken till både en politisk inlaga om hur elaka danska politiker och dagstidningar är mot utlänningar, en riktigt elak satir över dessa politiker och journalister, och en spännande thriller – allt samtidigt. Han är definitivt kunnig, men detta är ju en roman och när storyn är så här förutsägbar, karaktärerna så platta, språket torrt faktarabblande och skämten tjatas om 14 gånger styck håller det helt enkelt inte i 500 sidor.

Här finns definitivt material till en stor roman – eller för den delen en riktigt förbannad reportagebok – om skandinavisk samtid, om den undersökande journalistikens död, om spänningarna mellan öst och väst, om paranoian hos rika västerlänningar, om politisk och religiös extremism. En god romanförfattare hade kunnat göra en dansk Lördag eller Under jord eller Brick Lane av detta. Tyvärr går Flyktingen inte längre på djupet än schlagern med samma namn, och den hade åtminstone en trallvänlig refräng.