Utgiven | 2004 |
---|---|
ISBN | 0821228900 |
Sidor | 272 |
Språk | Engelska |
Illustratör | IZAK |
Medförfattare | Paul Gregory Himmelein och Patrisha Robertson |
Att skriva ett manifest över en grupp individer vars främsta ideologiska mål är att inte fastna i några stelnade former, är redan på idéstadiet dömt att misslyckas. Men nu är det ju resan som är mödan värd – särskilt när det handlar om bohemer. En mödosam resa via tågstationer och rivningslägenheter i Paris. Blyertsskisser, vinflaskor, romanprojekt och lösa förbindelser. Det omtalade bohemlivet helt enkelt.
Laren Stovers Bohemian Manifesto – A Field Guide to Living On the Edge är en mångsidig skildring av bohemerna och deras livsstil och som en sådan såklart inget annat än en initierad presentation av alla schabloner och romantiserade bilder som kopplats till den brokiga samling av konstnärer, författare och studenter som Henri Murger var tidig att beskriva i romanen Bohemernas liv från 1851. Sedan dess har bohemeriet spridit sig från Montmartre i Paris till främst storstäder över hela världen. Och nu, hundrafemtio år senare, finns Bohemian Manifesto här för oss. Som hjälp i diagnosticerandet eller som inspiration för dem av oss som längtar efter lite motkultur med en dramatiskt lockande historia.
På ett ytligt och mondänt plan uttrycker sig schablonbohemen genom att omgärda sig med typiska accessoarer som en nött anteckningsbok, en flaska absint och en diktsamling av en förslagsvis fransk självdestruktiv poet nedtryckt i det bagage som aldrig packas upp i vetskapen om att nästa bostad kan vara bara en poetisk tågresa och ett antal timmar bort. I detta katalogiserande av bohemkuriosa excellerar Stover verkligen. Insprängda citat från bland andra Charles Baudelaire, Arthur Rimbaud och Jack Keourac berikar läsandet och skapar skapar en tydlig koppling mellan de tidigare århundradenas förebilder och hur bohemlivet kommer till uttryck idag. Högt blandas med lågt: Vilka bilmärken är egentligen passande för en sann bohem? Får en bohem verkligen ha lägenhetskontrakt utan att svika sina ideal? I en underbar passage beskriver Oscar Wilde den för bohemkulturen essentiella absintkulturen:
After the first glass you see things as you wish they were. After the second, you see things as they are not. Finally you see things as they really are, and that is the most horrible thing in the world.
Alltid drömmande är bohemen. Ur led med sin tid.
Studerar man livsstilens bakomliggande bevekelsegrunder finner man också ett mycket utvecklat tankesystem där det handlar om att älska idéer snarare än ägodelar. Passande för människor vars yrkesval endast i enstaka fall renderar några större inkomster, tänker cynikern och missar samtidigt att se den djupa humanitet som ryms i bohemens tankevärld. Det är skärpan i det fria tänkandet som värderas, vilket ofta leder till en stämpel av pretentiositet hos dem som hellre såg siffrorna tala för sig själv ur bankböckerna.
Och visst är det pretentiöst så det förslår. Men ibland – ganska ofta tror jag faktiskt – är det just vad vi behöver: En livsstil vi inte kan uppnå genom att göra om bilen eller härma modereportagen från Elle.
Publicerad: 2006-03-15 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-06 17:31
2 kommentarer
Ja, när ska det egentligen ta slut, detta romantiserande av bohemerna? Jag kan med icke stor stolthet i rösten säga att jag levt bohemliv under ett års tid, dock inte i Paris eller någon annan glammig storstad utan i en vanlig svensk småstad. Och det är inte kul. Jag antar att det kanske hade varit lite roligare att leva utblottad i London eller Berlin, men vad är egentligen skillnaden när du inte har råd med något ändå? Att leva på andras välvilja, på lånade pengar och dessutom försöka glömma misären man satt sig i genom att dricka gröna vätskor och skriva dikter, är för jävligt rent ut sagt. De som romantiserar misär har aldrig varit där. Någon som håller med?
#
Viktor, nu känner jag att du reducerar bohemlivet till något som snarare kan kallas utblottning eller misär. Du missar den viktigaste med det självvalda bohemlivet, nämligen kärleken till idéerna och principerna. En bohem tvingas inte att bo i en sjaskig vindsvåning, utan väljer att göra det.
#
Kommentera eller pinga (trackback).