Min kära Jane!

Det är visserligen med förtjusning jag får denna lilla volym i min hand, men inte helt utan en känsla av oro. När jag nu uppskattat allt jag tidigare kommit över av vad du skrivit förefaller risken stor att dessa ungdomstexter ur din allra första produktion ska framstå som kryckutgivning.

Det är en mycket bitsk och faktiskt absurd textsamling. Du måste ha läst mycket för att kunna göra narr av så mycket, inte minst den populära brevformen. Egensinniga historiker får sig en känga, såväl som mer än tillåtligt fåniga damer som förläst sig på romaner och tillbringar dagarna med överdrivna förtroenden, intriger och svimningsanfall.

Men nog är det, Jane, en smula lustigt att denna volym fått titeln Kärlek och vänskap – för aldrig tidigare har jag, av din hand, läst något så befriat därifrån. Samma drag som du så träffande driver med i senare texter – fåfänga, högmod och inbilskhet – drar du till sin spets här. Men den verkliga kärlek, lojalitet och aldrig ofelbara intelligens som gjort andra romankaraktärer så älskade genom århundradena lyser med sin frånvaro. Här finns ingen Elizabeth Bennet eller mr Darcy, ingen Elinor Dashwood eller ens Emma Woodhouse.

Och det måste jag säga dig, söta Jane, att fastän de mindre nogräknade medlemmarna av familjen Bennet, fastän den lismande mr Collins och hans gräsliga lady Catherine berett mig stort nöje, så skulle jag inte för allt i världen vilja läsa om dem ensamma. En verklig berättelse behöver både hjältar och skurkar och alla upptänkliga nyanser däremellan. Kanske var det också därför få av dessa ungdomsskisser blev verkligt avslutade. För jag har svårt att tro att du som fjortonåring skulle ha varit så mycket svartare i din människosyn än du senare blev.

G K Chesterton skriver i förordet: ”Det är en bok som kan läsas med så mycket större glädje just därför att den att den skrevs med glädje”. Och det är sant. Jag kan riktigt se för mig hur du och Cassandra sitter och fnissar med huvudena tätt ihop, med färger och papper spridda omkring er. En sådan förtjusande familj ni måste ha varit!

Men lika säkert som att din skoningslösa humor här är välbekant är att du, trots att du inte fick leva så länge som man kunde önskat, hann utvecklas en hel del. Och även om förtjänsterna hos dessa ungdomsverk är blygsamma är denna nya bekantskap alls inte charmlös. Jag förblir med andra ord

din trogna beundrarinna