Inledningsvis vill jag bara säga att det borde vara olagligt att etikettera en bok med relationsroman samtidigt som man väljer ett omslag med en smetig bildbyråbild som har en överdrivet tydlig koppling till titeln. Det är åtminstone inte särskilt snällt mot författaren. De förutfattade meningarna är nämligen redan på plats när man börjar läsa.

Tom och Jessica lever i ett passionerat förhållande. De är sådär galet förälskade som man bara kan vara om man är väldigt olika och väldigt nyligen har träffats. Även om Tom har varit kär förr så vet han att Jessica är någonting alldeles speciellt. Även om Jessica har haft pojkvänner tidigare så vet hon att ingen kan mäta sig med Tom. Och bara kärleken finns där så ordnar sig väl resten?

Eller inte. Jessicas ordnade akademikerbakgrund om än med en frånvarande far krockar med Toms arbetarfamilj som han har svikit genom att flytta in till stan och liera sig med de som är lite förmer (och genom att aldrig betala tillbaka sina relativt stora lån). Jessica är kurator och Tom är kulturdiversearbetare. Jessica städar och Tom dricker öl. Jessica vill ha ordning och reda och Tom sin konstärliga frihet. Och istället får de dottern Greta. Något alldeles underbart men också något som ställer större krav på en redan ansträngd relation. En relation som istället går in i en fas av svek, tillitsproblematik och kommunikationsstillestånd som inte blir bättre av att Tom gärna tittar för djupt i glaset och Jessica ska vara alla till lags.

Det kan tyckas att vi har läst det förr. Och det är möjligt. Men det är väldigt rakt och ärligt och det är väldigt långt ifrån bildbyråbilden på omslaget. Det är svårt att inte sucka åt den ordentliga men sympatiska Jessica men också intressant att följa Toms underfundiga bortförklaringar av sitt (stundom ruggigt pinsamma) beteende inför sig själv och andra. Och det är trots allt svårt att inte förstå honom. Extra krydda till anrättningen ger en irriterande tjejkompis till Tom som tycker att han rättmätigen är hennes och gör sitt bästa för att i lönndom sabba lite. Jessicas arbete som kurator på socialkontoret är en betydande bihandling som för en oinvigd är både omskakande och intressant.

Man ska med andra ord inte döma hunden efter håren. Förväntade man sig lättläst så får man i och för sig lättläst. Förväntade man sig banalt så får man nog leta någon annanstans. Det här är en varm skildring av helt vanliga människor och helt vanlig kärlek och vare sig man vill eller inte så fastnar man. Opretentiöst men engagerat. Jag gillar den.