Många fattiga människor runt om i världen dör på grund av sjukdomar som lätt skulle ha kunnat botas, om omvärlden hade brytt sig. Andra sjukdomar – som i dagens läge inte går att bota, exempelvis hiv/aids – sprids i en hisnande takt i många fattiga länder därför att omvärlden inte bryr sig där heller. Eller för att moralistiska politiker tycker det är viktigare att ungdomar inte har sex innan de är gifta, än att stoppa en modern pest.

I den här boken vittnar läkaren Paul Farmer om hur det kan se ut i – såväl i Haiti, ett av världens absolut fattigaste länder, som i Mexiko och Ryssland. Han berättar om hur olika patienter han har behandlat eller träffat har drabbats av sina problem, och hur systemet har behandlat dem. Och Farmer rasar inte minst över det hyckleri som omvärlden visar de här människorna – som när USA aktivt försöker slänga ut haitiska flyktingar (vuxna såväl som barn) som är hiv-smittade. När ett haitiskt barn förlorar sina föräldrar till sjukdomen blir barnet ändå utvisat ur USA till en oviss framtid i sitt forna hemland. Den flickan fick inte ens en tillstymmelse till den uppmärksamhet som den kubanska pojken Elias samtidigt fick i världspressen.

Farmers bok består av en rad essäer på olika teman, alla dock i någon mån inriktade just på sjuk- och hälsovård. Den inledande delen handlar just om ”vittnesmål” (dvs att Farmer vittnar om olika patienters öden). Den andra delen är essäer som i högre grad försöker analysera situationen. Att det här kan fortgå beror i hög grad på att de mänskliga rättigheterna inte respekteras. I FN:s deklaration om de grundläggande mänskliga rättigheter finns rättigheten till adekvat sjukvård inskriven – men få länder lever upp till det kravet. Istället finns det ett strukturellt våld som sakta maler ned många av de allra svagaste. Farmer går till och med så långt att kan kallar det för att ett ”krig” förs mot de fattiga.

Bakom de här texterna brinner det en stark glöd man inte kan ta miste på. Det är en stark maning till handling för internationell solidaritet.