Jacques Roumain föddes 1907 i Haitis huvudstad Port-au-Prince. Äldst av elva syskon i en rik jordägarfamilj tillhörde han landets mest privilegierade. Efter att ha studerat i Europa några år, återvände Roumain tjugo år gammal till Haiti, där han verkade politiskt, journalistiskt och litterärt. Han skrev lyrik, noveller, essäer, romaner och artiklar och protesterade mot USA:s […][...]

Frihet, jämlikhet, broderskap. Alla män är födda fria och lika i värde. Slagorden från den Franska Revolutionen är stora, förpliktigande. Men de gällde inte alla, tydligast av allt alla kvinnor. En annan grupp som uteslöts ur medborgarskapet var slavar. Vid tiden för den franska revolutionen innehade Frankrike världens största slavkoloni – Saint Domingue (dagens Haiti) […][...]

Eric Williams, en omdebatterad historiker från Trinidad & Tobago som senare också kom att bli landets premiärminister, skrev en gång att slaveriets historia kan sammanfattas i tre ord: socker, tobak och bomull. Västerlandets rikedomar byggde egentligen i hög grad på det slavarbete som utfördes på plantager i Amerika, menade han, eftersom det i hög grad […][...]

Många fattiga människor runt om i världen dör på grund av sjukdomar som lätt skulle ha kunnat botas, om omvärlden hade brytt sig. Andra sjukdomar – som i dagens läge inte går att bota, exempelvis hiv/aids – sprids i en hisnande takt i många fattiga länder därför att omvärlden inte bryr sig där heller. Eller […][...]

Många har väl inte hört särskilt mycket om Haiti. Om man gjort det, så brukar det väl först och främst förknippas med voodoo, ”nationalreligionen” i landet. Men Haiti har en mycket bredare och rikare kultur och historia att erbjuda än så. Haiti är ett paradoxalt land. Det är ett av de länder som först avkoloniserades, […][...]

Ända sedan Columbus dagar har Västindien/Karibien förknippats med paradisöar och långa, soliga sandstränder. Barbados, Bermuda, Bahamas… vad tänker man på om inte just turistparadis? Någon kanske kan tänka på Kuba – och de associationer som det ger för var och en. Men det är just dessa förenklingar som Gilmore vill försöka krossa med den här […][...]