Allt som gör sig i tal, fungerar inte nödvändigtvis lika väl i skriven form – det ger den här boken exempel på. Den består av fem längre intervjuer som David Barsamanian har genomfört vid olika tillfällen med den indiska författarinnan Arundhati Roy, för det amerikanska radioprogrammet Alternative Radio.

Arundhati Roy blev världskänd i princip över en natt, i och med att hennes bok "De små tingens gud" publicerades. Sedan dess har hon koncentrerat sig på politik, både i form av direkt aktivism och genom att författa politiska essäer. Det är också hennes politiska verksamhet som Barsamian fokuserar sig mest på i sina intervjuer med henne. Ett par teman går igen – framförallt Roys egen uppväxt, indisk politik (kanske framförallt landets byggen av stora dammar, som Roy engagerat sig mot), globalisering och USA:s krig mot terrorismen.

Visst, jag kan gilla att Roy ofta är konsekvent – hon ägnar sig exempelvis inte bara åt att hacka på USA, utan är minst lika kritisk mot sin egen regering i Indien. Men några vidare mothugg får Roy aldrig, vad hon än säger, utan Barsamian sitter mest och håller med henne om allt. När Roy därför kommer med en del mer kontroversiella påståenden – som exempelvis att Världsbanken är lika mycket terrorister som al-Qaida, de förra genomför sin terror med checkboken istället för bomber – saknar jag att ingen annan närvarar som hade kunnat ge Roy en utmanande debatt.

Jag vet inte hur lång tid varje intervju har tagit när den sänts i etern, men det är många ämnen som hinner avhandlas vid varje tillfälle. Om ni någon gång har funderat på hur djuplodande radio- eller teveintervjuer ofta är så kan ni lätt föreställa er innehållet – det är fullt med soundbites och klatschiga formuleringar, men mindre av resonerande analys. Men i skriven form förlorar vi talets alla retoriska finesser – betoningar, tempo och pauser, skratt och så vidare.

Formen för intervjuerna är dessutom den klassiska (fråga följs av svar, följs av nästa frågaÂ…), och Barsamian verkar inte ha velat redigera bort frågor även om de varit av mindre intresse för en läsare. Det är precis samma upplägg som Barsamian har i andra intervjuböcker han har publicerat (exempelvis ett antal med Noam Chomsky). Och resultatet är precis lika tråkigt.

Jag kan tycka att Roy både är en spännande skönlitterär författare och intressant politisk tänkare – men i den här boken kommer hon verkligen inte till sin rätt.