Kina växer så det knakar. Den ekonomiska tillväxten har varit oerhörd under de senaste två decennierna. I kombination med att landet är världens största befolkningsmässiga är det lätt att inse att en ny stormakt är i vardande. Makten innehas dock fortfarande av det kinesiska kommunistpartiet (CPP). Men vilken betydelse har egentligen begreppet "kommunism" när stora företagsledare sitter i kommunistpartiets styrelse, när klassklyftorna växer med hisnande hastighet varje år eller där partiet satsar mer på att locka till sig transnationella företag än på att ge den egna befolkningen en grundläggande skolutbildning?

Sanningen är förstås att den kinesiska "kommunismen" sedan länge förlorat allt sitt innehåll. Kvar finns bara partiets maktmonopol och dess byråkratiska apparat för att upprätthålla den makten. Censur, inskränkt yttrandefrihet och förföljelser av oppositionella är några av ingredienserna i den apparaten. Men sedan ett antal år spirar ändå en intellektuell debatt om Kinas framtid – både av intellektuella i exil, och de som fortfarande befinner sig i Kina.

I den här boken samlas en rad artiklar av olika kinesiska dissidenter, som analyserar den kinesiska sam- och framtiden. Bidragen kommer såväl från författare bosatta i Kina, som av intellektuella i exil. De bidragande artiklarna utforskar olika teman – exempelvis möjligheterna att bedriva intellektuellt arbete och kritisera makten, de nya klassklyftorna i Kina, situationen för Kinas jordbrukare, utbildningspolitik, genusfrågor eller Kinas framtida styrelseskick.

Många av de intellektuella har tagit stort intryck av västerländsk debatt på flera områden. I de bidragande artiklarna om Kinas framtida styrelseskick och konstitution diskuterar Gan Yang, Zhu Xueqin och andra exempelvis fördelarna hos den amerikanska konstitutionen (med maktdelning, federalism med mera) kontra europeisk parlamentarism. Samtidigt försöker många kombinera detta med Kinas traditioner och förutsättningar, vilket ger en intressant mix.

Bidragen spänner över den politiska skalan, även om den skalan inte riktigt ser densamma ut som i Västeuropa. Här finns självfallet ett antal bidrag som synes komma från höger på skalan. Zhu Xueqin kan till exempel fokusera sin kritik på just styrelseskicket, och förespråka en ökad liberalism, eller rösträtt för medborgarna. Ett annat bidrag som imponerar är Qian Liquns bidrag "Refusing to forget", om kommunistpartiets försök att skriva om historien och få befolkningen att glömma partiets egna missgärningar. Men här finns också något av en vänsterkritik av kommunistpartiets politik – exempelvis He Qinglians bidrag om de ökade klassklyftorna eller Xiao Xuehuis artikel om den kommersialierade utbildningspolitiken.

Sammanfattningsvis är det i allmänhet en mycket läsvärd och initierad introduktion till de diskussioner som pågår bland kinesiska intellektuella. Vilken betydelse de kommer att få på landets utveckling är ännu en öppen fråga. En bredare – och på länge sikt kanske viktigare fråga; vilken betydelse kan den kinesiska intellektuella debatten få för resten av världen?