Recension

: Environmental ethics for a postcolonial world
Environmental ethics for a postcolonial world Deane Curtin
2005
Rowman & Littlefield
3/10

Bristfällig miljöetik

De flesta har hört talas om Tarzan, berättelsen om den vita aristokraten som blir strandsatt i mörkaste Afrika. Historien speglar i hög grad sin tids syn på världen – inte bara den rasistiska bilden av afrikaner som primitiva och obildade, utan också synen på den vita mannens överhöghet. Edgar Rice Burroughs bok speglar även den tidens syn på människans förhållande till sin omgivning. Naturen var brutal, något man måste bekämpa eller behärska.

Det här synsättet fick återverkningar på det samhällssystem som byggdes upp under den tidiga moderna eran. Kolonialistisk utsugning av människor och natur över hela globen berikade en liten elit, men det med medel som inte på långa vägar var hållbart. När avkoloniseringen inleddes kom dock många av de här strukturerna att leva vidare. Än idag agerar många forna kolonier exportörer av råvaror till ekonomiskt rika länder i Nord, och de senare länderna skulle inte kunna upprätthålla sin livsstil om de inte kunde förlita sig på ett ständigt flöde av de här naturresurserna.

Hur ska man då förhålla sig till frågan om en hållbar utveckling, i ett globalt perspektiv? Vilka etiska principer kan man utgå ifrån, och basera sig på, för att ställa om samhället till hållbarhet, eller som individ leva så hållbart som möjligt. Det är något av vad den här boken säger sig handla om. Men jag blir djupt besviken på innehållet. I väldigt hög grad handlar boken om att referera pågående politiska konflikter på ”globaliserings”-arenan. Kapitlen handlar exempelvis om rättvis handel, ”rena kläder”, genmanipulering eller befolkningsfrågan. Men boken tar sig sällan bortom en tämligen allmän-politisk debatt.

För att ta ett exempel; kapitlet om ”rena kläder” refererar diskussionen om villkoren för de som arbetar i klädproduktionen. Unga kvinnor exploateras oerhört hårt, framförallt i Sydostasien, mot väldigt låga löner. Som enskild individ kan man ställa krav på att företagen ska uppföra sig bättre, vilket Rena kläder-kampanjen länge arbetat för. Curtins referat för dock inte diskussionen vidare. Räcker det med att ställa det kravet, ur ett etiskt perspektiv? Vilka konkreta krav vore det rimligt att ställa på företagen? Vad skulle krävas för att vara konsekvent på området? Och vad gör man om man inte har, eller inte har råd att använda, någon ”konsumentmakt”?

Boken känns helt enkelt ytlig och överflödig, och jag saknar paradoxalt nog just precis det som titeln talar om – nämligen en etisk diskussion om global hållbarhet.

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2004-11-10 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-06 17:38

Kategori: Recension | Recension: #1411

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?