Recension

: da Vinci-koden
da Vinci-koden Dan Brown
2004
Albert Bonniers förlag
3/10

The Brown Note

Utgiven 2004
ISBN 9100102970
Sidor 501
Översättare Ola Klingberg

Om författaren

Fotograf: Philip Scalia

Amerikanen Dan Brown utbildade sig vid Amherst College och Phillips Exeter Academy, där han sedan arbetat som lärare i engelska fram till sin författardebut 1996, spänningsromanen ”Digital Fortress”. ”Da Vinci-koden” är den första boken av Dan Brown som översatts till svenska.

Dan Brown – Mr Browns sida.

Sök efter boken

OK, motrecensionsdags. Även om det bär mig emot; jag tycker ärligt talat inte att den förtjänar all uppmärksamhet den fått. Men bara för att få det ur vägen…

Idén är intressant; ett mord på Louvren får en amerikansk professor och en fransk polis att gräva i ett mysterium som först leder dem tillbaka till renässansen, och sedan hela vägen tillbaka det där som Mel Gibson nyss gjorde en film om. Konspirationer! Ond Bråd Död! Uråldriga Sammansvärjningar! Mystiska Chiffer Och Rebusar! En Hemlighet Som Kan Omstörta Hela Vår Världsbild!

Problemet är, till att börja med, att boken var bättre förra gången jag läste den. Då hette den Foucaults pendel och skrevs av Umberto Eco. Bortsett från att Brown ersatt italienarna med en förnumstig amerikan och en sexig fransyska, flyttat handlingen till Paris och London och förenklat allt är likheterna slående.

Men det vore ändå inte så farligt om inte boken vore så illa skriven. Ecos problem brukar vara att han blir för svår, att man måste ha professorsgrad i tre ämnen för att fatta hälften av hans referenser. Brown tar den andra vägen, gör det så enkelt som möjligt och ser till att förklara allt minst ett halvdussin gånger så att ingen skall missa något: summor i euro eller pund översätts till dollar så att amerikanska läsare inte skall behöva kolla upp växelkurser, alla miljöbeskrivningar är rakt ur Rough Guide to Europe, alla rollfigurer är endimensionella pappfigurer hjälpligt skilda åt av sin nationalitet (den franske polisen är hård och gillar inte amerikaner, den engelske lorden är snobbig och homosexuell…) och alla mysterier presenteras så uppenbart att man om och om igen gissar sig till lösningen minst en sida i förväg. Vi får aldrig veta mycket om huvudpersonen (tydligen förväntas man ha läst Browns tidigare böcker) annat än att han vet en massa och gärna berättar alltihop så fort han får en möjlighet – inget läge är så kritiskt och farligt att man inte kan stoppa in en föreläsning om likheterna mellan Maria Magdalena och Disneys Den lilla sjöjungfrun. Brown säger sig vilja föra fram det ”heliga kvinnliga”, men hans enda kvinnliga huvudperson fyller bara funktionen att vara så okunnig att allt måste förklaras för henne (och givetvis att bli kär i den snygge professorn). Handlingen är full med hål som nästan är stora nog att stoppa in listor på alla faktafel i, och dialogen ofta skrattretande usel. Men det värsta är just intrycket att Brown absolut inte vill ta risken att överskatta sin publik; allting måste vara t-y-d-l-i-g-t och upprepas och förklaras i långa utläggningar tills man för sitt inre öra hör en riddarhär ryta ”GET ON WITH IT!”

Så varför ändå en trea? Tja, den är trots allt en pageturner; vore jag elak skulle jag skriva att det bästa med den är att den tar slut snabbt. Men den lyckas faktiskt trots allt då och då bygga upp en stämning där man gärna vill läsa en sida till, ett stycke till, ett kapitel till innan man lägger den ifrån sig – om inte annat så för att se om man verkligen gissat sig till rätt svar på den gåta våra hjältar för tillfället sysslar med (det har man i regel). Som sagt, idén är ju intressant, och man vill ju ändå veta hur Brown knyter ihop säcken (ungefär som man tror efter halva boken, visar det sig).

Da Vinci-koden fyller kanske en funktion. Den tar en fascinerande idé (vars historiska riktighet kan och har debatterats av betydligt bättre och mer pålästa skribenter än Dan Brown) och för ut den till det där gänget som läser en eller två böcker om året (och ger dem chansen att känna sig smartare än huvudpersonen, som ju trots allt är Harvardprofessor). Fredrik Virtanen gillade den. Så länge man inte tror att det här är någon sorts seriös och pålitlig avhandling om religions- eller konsthistoria duger den som underhållning; mer än så är det inte. Kan vi diskutera någon annan bok nu?

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2004-10-22 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-06 17:53

Kategori: Recension | Recension: #1386

12 kommentarer

tack

jonn Oregistrerad 2004-10-25 20:01
 

Hehe, Monty Python!

Strange One Oregistrerad 2005-01-02 21:58
 

Lysande recension. Skulle dock ge den en femma tror jag eftersom den trots allt är så spännande. en sexa om alla sidor efter tvåhundra(då man lärt sig alla browns knep för länge sen) strykits.

J. Oregistrerad 2005-01-02 22:59
 

Nu är det ju faktiskt så att när Brown refererar till det heliga kvinnliga, så syftar han inte på att vi ska räkna antalet kvinnliga roller i boken, utan det syftar mer på det vi inte kan se, det andliga och förnuftet. Som en recencent borde du kunna gå lite djupare istället för att bara skrapa på ytan. Det är inte för inte som den har sålt i 20 miljoner ex på 2 år. Jag tror att du är skrämd av bokens innehåll och känner dig rädd inför det faktum att kvinnor och män faktiskt är jämlika i grunden, att kvinnorna var heliga men att kristendomen tystade ner det. Ingen säger att det verkligen var så, men möjligheten finns ju faktiskt. Det är bevisat att vi är alla lika oavsett kön, så varför skulle inte någon försöka tysta ner det genom smutskastning osv.? Jag tycker den här boken är enastående och jag hävdar att alla som läser den borde åtminstone försöka läsa den på ett objektivt sätt och åsidosätta sina egna rädslor och tvivel för religion, fakta och spekulationer i denna bok.

CZarvtagare Oregistrerad 2005-01-04 13:51
 

OK, lovar att läsa om den, gå djupare och analysera de avslöjanden och möjligheter den presenterar så snart jag är färdig med min avhandling om hur vår värld påverkas av avslöjandena Stephen King gör i "Eldfödd". Inser du att det finns människor – barn, rentav – som spärras in av myndigheterna för att de har psykiska krafter? Det är en konspiration! Mot det heliga kvinnliga! Det här är en så stor grej att det lär ta mig 10 år till, men som sagt, så fort jag är klar ska jag ta mig an Brown igen.

Björn Waller Redaktionen 2005-01-04 14:07
 

Möjligen var det där lite snäsigt. Ber om ursäkt i så fall. Dålig dag.

Mycket av det du tar upp har redan diskuterats i vårt diskussionsforum – kolla gärna där om du vill läsa en längre utläggning om det. Min ståndpunkt är och förblir: "da Vinci-koden" är en roman, en fiktiv berättelse, och ska tas som en sådan. Jag råkar anse att det är en illa skriven, ganska fånig roman; just som recensent är det väl min uppgift att ha en egen åsikt, inte bara automatiskt gilla det som majoriteten gillar? (Jag menar, Harry Potter-böckerna har sålt mer än "da Vinci-koden", är de därmed bättre/mer trovärdiga? Sen ska vi bara inte tala om hur stora upplagor Bibeln sålt genom århundradena…)

Det enda som möjligen skrämmer, eller åtminstone förbluffar, mig är att så många kan ta en – som jag tycker – medioker thriller på fullt allvar. Därav Stephen King-jämförelsen (som var orättvis – King är en bättre författare än Brown, i mina ögon). Jag ser inte varför det skulle vara mer logiskt att tro att det som står i "da Vinci-koden" är sant än att tro på det som står i "Eldfödd" (återigen, för att inte tala om Bibeln). Men det är ju jag; om vi alla tyckte likadant vore världen bra tråkig.

Björn Waller Redaktionen 2005-01-04 16:17
 

Är det verkligen så många som tar den på allvar? Kanske, men antagligen är det en liten skara som media fokuserat på och gett utrymme. Jag tror inte att människor överlag är så korkade att de tror på historien. De tycker det är spännande, om än ytlig, läsning. Du uttrycker själv, efter din sågning, att det finns en viss spänning i romanen. Oavsett om boken är bra, ytlig eller dålig så riktar sig den till en läsare som vill ha något lättuggat. Om sedan boken har en historia och persongalleri som inte är trovärdig spelar mindre roll. Det är fiction. Det fattar nog de flesta. Kanske är det så att boken är godkänd om man bedömer den utifrån sin genre: kioskvältare och inget annat.

Jag förstår inte varför recensenten känner sig tvungen att recensera en bok om han nu tycker den har fått oförtjänad uppmärksamhet. Varför bidra? Det luktar lite tvångsmässig tonårs-statement-sätta-ribban-här-står-jag-och-tillhör-utanförskapet.

Håller med om att boken har blivit ett fenomen, oförtjänat genom att glida på andra och osanningar. Men varför recensera, skriv en artikel, recensera recensionerÂ… nu är det inget annat än en trist, ja se ovan.

Thomas Oregistrerad 2005-01-05 08:57
 

Kvinnligt: det som fascinerar mig – inte med Brown utan med verkligheten – är att lärjungen som sitter bredvid jesus på da Vincis muralmålning faktiskt är en kvinna, och det har jag inte vetrat förr (obildning? Dålig undervisning i skolan?) I alla fall gladde det mig. Utan att vara troende har jag läst bibeln, och jesus hade ett mycket avslappnat förhållande till kvinnorna som följde honom och – vilket sägs rakt ut – sponsrade honom ekonomiskt. Beträffande Brown har många påpekat att den kvinn liga "huvudpersonen" finns vid hjältens sida enbart för att vara korkad och få saker förklarade för sig. Så någon feminist är nog inte den gode Brown.

Det är klart an recensent måste kika på ett litterärt fenomen och säga vad hon/ han tycker om det. Inget konstigt.

P Oregistrerad 2005-01-05 12:31
 

Håller med P recensenten ska tycka och titta på ett litterärt fenomen, men inte med enbart syftet att få sina sina egna åsikter placerade i ljuset och i för personen i rätt fack.

Boken är recenserad på dagensbok tidigare, varför recensera en gång till om recensenten redan har vädrat och diskuterat sina åsikter i forumet?

Thomas Oregistrerad 2005-01-05 13:35
 

Vilken player-hater den där waller är. Håll dig du till joy division och Kafka.

janne Oregistrerad 2005-01-09 14:40
 

Håller med BW. Smörja. Men ytligheten i den gjorde en i alla fall sugen att läsa om "Focaults pendel". Tackar för det.

BO Oregistrerad 2005-02-07 22:37
 

[...] i detalj. Karaktärerna i sig är endimensionella och förutsägbara. Jag har förut, om än inte med egna ord, talat om vad jag tyckte om DaVinci-koden (snacka om att bli lurad av skriverier!) men jag tänkte [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?