Ian Rankins introverte kommissarie John Rebus har återigen tagit klivet över Nordsjön från Edinburghs gator och landat i svenska bokhyllor. Det blir den trettonde romanen i serien. Och det märks att Rankin försöker glida över till en ny huvudperson. Siobhan, Rebus yngre men nyss befordrade kvinnliga kollega, tar ett stort utrymme i Botgörarna. Hon är nästintill huvudperson.

I Botgörarna tvingas Rebus åka på fortbildning, eller snarare mental rannsakning, efter att ha kastat en temugg mot sin chef. Även om Rebus chef inte är nöjd med sin kriminalares uppförande är Rebus verkliga uppdrag på den skotska polisskolan Tuliallan av ett helt annat slag. Han ska infiltrera "det vilda gänget", tre män som inom de egna leden är misstänkta för stöld av en ansenlig summa kontanter. Medan Siobhan leder en utredning av ett rått mord på en konsthandlare trängs Rebus med ett gäng kriminalare och rötägg inom den skotska poliskåren. Syrliga kommentarer och långa kvällar i puben framför maltwhiskeyn svetsar snart samman botgörarna.

Gänget vid Tuliallan får till uppgift att utreda ett ännu olöst mordfall som lagts till handlingarna. De ska lära sig teamwork. Kort och gott vill cheferna lära de gamla kriminalarna att sitta. När flera av botgörarna på ett eller annat sätt varit inblandade i den tidigare mordutredningen förstår Rebus att valet av mordfall inte är en slump.

Rankins kriminalvärld är tämligen oglamorös och polisarbetet som sköts av Rebus och Siobhan utgörs av avlösande kompromisser med den undre världen för att nå resultat. För Siobhan som Rebus lärjunge blir det allt svårare att skilja mellan arbete och privatliv. Hon följer Rebus i fotspåren, kanske mot sin vilja. Rebus å andra sidan har redan accepterat sin tillvaro som snart pensionerad polis, driven av sin intuition och okonventionella utredningsmetoder. Han tvivlar på lagen som rättvis och tar den gärna i egna händer. Men hans personliga engagemang som insats gör att whiskeyn med ett par öl vid sidan av ofta lockar in honom på pubar och fylla.

Farten är inte hög och för en otålig läsare kan det nog kännas trevande kanske trist att ta sig igenom Botgörarna. Men Rankin erfarenhet och säkra hammarslag smider ändock fram en intelligent kriminalroman med mycket dialog som jag lätt kan ställa i min hylla. Vem kan säga nej till två parallella utredningarna med en rad misstänkta som så småningom finurligt vävs samman till en överraskande helhet och avslöjar korruption och desperation inom poliskåren.

Och desperation leder i det har fallet lätt till mord.

Mmmmord, gott.