En typisk sista måltid som serverades kamikazepiloterna kunde bestå bland annat av kokt, röd insjöbraxen och ris med röda bönor. Fisken och bönorna skulle föra tur med sig under det kommande uppdraget. Tur betydde i dessa fall döden!

Det säger lite om hur svårt det är att riktigt förstå människorna bakom och inom det japanska självmordsprojektet. Att välja en säker död strider mot alla konventioner. Det är, trots att det förekommer, inte normalt att som människa frivilligt ända sitt liv. Att rekrytera frivilliga piloter var emellertid inget problem. Massor av unga japaner slöt snabbt upp och var beredda att störta ner mot fientliga fartyg.

Hur det var möjligt försöker författarna till föreliggande bok reda ut och som väntat presenteras inga enkla, generella svar. Det går exempelvis inte att entydigt måla ut piloterna som primitiva fanatiker. Flera av de piloter som skildras i boken var inte särskilt religiösa, vissa var kristna. Inte heller kan man otvetydigt beskriva dem som bärare av ett glödande hat mot Väst och dess kultur. En del hade tidvis levt i Västeuropa och i USA. Många av dem var också högutbildade. Det här är fakta som försvårar. Det hade varit enklare att bara bunta ihop och döma. Så enkel är dock sällan verkligheten.

Vissa fakta pekar emellertid tydligt på att vissa drag i den japanska kulturen bidrog till att underlätta genomförandet av självmordsoperationerna. Främst tron på det japanska samhället som institution och troheten till den ”gudomlige” kejsaren verkar ha bidragit. Även om inte alla var religiöst förblindade verkar ändå livet efter döden spelat en viktig roll. Man blev lovade en gudomlig status efter sitt uppdrag. Man dog inte utan gick vidare till en högre nivå. Religionen, eller rättare sagt missbruk av religionen, spelade således en roll även om det inte var den enda anledningen.

Man frapperas också över den stoiska attityd som både piloterna själva och deras anhöriga visar upp. Ett resultat som naturligtvis också har sina rötter i japansk tradition. De möten mellan exempelvis föräldrar eller partners och avgående piloter som skildras känns för den skull inte mindre sorgliga. Det hela känns bara ännu mer ofattbart och onödigt.

Författarna drar också paralleller till nutidens självmordsdåd och då bland annat 11:e september. De berör såväl likheter som skillnader vilket främst resulterar i ett konstaterande att viljan att offra sitt liv går att uppbringa med olika medel på olika platser.

Lika mycket som det känns svårt att ta till sig att unga, friska människor väljer att gå i döden, lika viktigt är det att försöka förstå. Det är först vid studier och analyser av fenomen som detta som man kan börja peka på brister och svagheter vilka är möjliga att förändra för att i framtiden undvika liknande situationer. Det är det som gör den här boken både intressant och läsvärd.