Recension

: Att längta barn
Att längta barn Kristina Thulin & Jenny Östergren
2004
Albert Bonniers förlag
6/10

Kärnfamiljen som tyngande ideal

Utgiven 2004
ISBN 9100107431
Sidor 244
Medförfattare flera

Om författaren

Både Kristina Thulin och Jenny Östergren bor i Stockholm och jobbar som journalister. De har tillsammans även givit ut ”X-märkt: Flickornas guide till verkligheten” och ”Bimbobakslaget”.

Sök efter boken

När jag fick denna bok i min hand tänkte jag att det skulle vara en sådär enkelspårig självhjälpsbok men det var den inte alls, visade det sig. Att längta barn är en antologi där tolv personer skriver om sin barnlöshet och hur det påverkat dem och deras liv. De flesta har barn nu med hjälp av provrörsbefruktning, insemination och/eller adoption men det finns också de som är barnlösa.

Problem med infertilitet är mycket vanligt, men det är inget som det pratas om direkt. Fortfarande är det ett tabu att inte kunna få barn. Det blir tydligt genom hela boken hur otroligt snävt vårt samhälle är in sin syn på familjen och på vad en förälder bör vara. Många är de adoptivföräldrar som i boken beskriver hur rasistiskt Sverige är och hur många i omgivningen tycker synd om dem som om de vore en andra klassens föräldrar.

De homosexuella paren diskrimineras som adoptivföräldrar och vägras inseminering. För en av författarna blir det extra tydligt att det i vårt samhälle är kärnfamiljen som råder. Om det inte finns en mamma och en pappa och biologiska barn är det då verkligen en familj? Vad krävs för att kunna kalla sig förälder? Att man finns där och bryr sig om barnet har tydligen inget med det kriteriet att göra!

Jag själv har inte direkt funderat på att skaffa barn. Hela mitt vuxna liv hittills har gått ut på att se till att jag inte blir gravid. Att det skulle kunna bli problem om jag i framtiden vill ha ett barn har inte direkt föresvävat mig förrän nu. Vad jag där emot har funderat mycket på är vad som berättigar en person till att vara förälder.

Kärnfamiljens band spänner över de flesta av oss. Lever man inte upp till idealet så är man inte riktigt god nog. Jag anses dock att om vi vågade se med öppna ögon på barns roll i samhället och på vad som skulle ge dem trygghet så kanske kärnfamiljen kunde tillåtas att luckras upp och därmed bana väg för en mer förstående och human familjebildning. Jag tror att det skulle gynna oss alla.

Läs gärna denna bok som både är tänkvärd och ger perspektiv.

Textutdrag (Visa/göm)

Åsa Pettersson

Publicerad: 2004-08-22 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 14:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1307

3 kommentarer

Är det verkligen så att man ser ner på de som adopterar? Jag känner inte igen det hos mig. Däremot kan jag tänka mig att man som förälder känner sig utpekad och att det kanske kan leda till att man tror att andra tycker det man själv tänker och kanske är rädd för?

The Church Lady Oregistrerad 2004-08-22 09:54
 

Det är ju naturligtvis inget som jag som recensent har ett svar på. Dock fanns det sådana reaktioner hos några av författarna som skrev om adoption i denna bok. Om jag får tror något själv så tror jag att rädsla ofta är just det som frammanar fördomar. Jag tror också att kärnfamiljen som det bästa familjealternativet är en mycket seglivad myt.

Åsa Pettersson Redaktionen 2004-08-23 09:47
 

Tja… det är väl bara att fråga sig för hur många ett adoptivbarn är förstahandsvalet så kommer man nog skulden rätt nära. Den skuld adoptivföräldrar känner och överför på andra i fördomars förklädnad…

Fräknis Oregistrerad 2005-09-17 14:21
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?