Nina Lekander tar i boken Mest om min mamma utgångspunkt i mammans död i cancer och söker vidare bland mammans kvarlämnade brev och dagböcker. För läsaren blir detta en resa tillbaka till mammans ungdomstid och fram till nutid. Samtidigt som detta är ett sökande efter vem mamman är så får man även inblick i hur det är att konfronteras med föräldrars ålderdom, sjukdom och död.

Även om hon berättar farfaderns och pappans historia så är fokus på kvinnorna i hennes familj, och man får en bild av hur det var att vara ung medelklasskvinna i förra generationen. Trots att boken handlar om Nina Lekanders familjehistoria så har skildringen inget av någon nostalgisk längtan efter en förfluten tid. Tvärtom så förhåller hon sig kritiskt och analyserande både till hur genusordningen såg ut då och hur den ser ut i dag.

Trots den tunga utgångspunkten för berättelsen med mammans sjukdom och död så är boken ljus och hoppfull, kanske på grund av att den är så öppet och ärligt skriven och att det även finns plats för kärlek och humor.