Recension

: Dikter
Dikter Gunnar Ekelöf
1983
Månpocket
10/10

En pocket i bräschen för Dikt

Utgiven 1983
ISBN 9176421414
Sidor 626

Om författaren

Gunnar Ekelöf (1907-1968) räknas till en av de mest inflytelsesrika diktarna inom svensk poesi. Vid sidan av ett 15-tal diktsamlingar gav han ut essäer, ”småprosa”, översättningar och var verksam som kritiker i bl.a. BLM och DN. Till hans mest betydelsefulla verk räknas ”Färjesång”, ”Non serviam” och Diwan-diktningen.

Gunnar Ekelöf-sällskapet – Gunnar Ekelöf-sällskapet bildades i mars 1989. Här kan du bl.a. se deras utgivning och läsa dikter.

Sök efter boken

Vissa pocketar kan sätta stenen i rullning, bli det där avgörande brytet som får en författare att bli folklig. Mången backpacker har en avskavd På drift i bokhyllan eller under sängen, ännu fler har de tre tidiga utgåvorna av Sagan om Ringen. Den senare klassiska pocketar vars bekgula omslag för många sextiotalister sätter likhetstecken mellan Tolkien och pocket som företeelse.

Så är det också, kanske i ännu högre grad, med Månpockets Dikter från 1983, Gunnar Ekelöfs samlade. 50.000 ex talade sitt eget språk och 1997 kom den åter ut, nu med nytt omslag och tryckfelskorrigeringar. Men det är om första utgåvan den här texten handlar. Den som för många, undertecknade inräknad, blev Inkörsporten.

Själv förvärvade jag mitt exemplar på ett folkhögskole-bibliotek, ni vet ett sådant vars utlåningsrutiner inte direkt främjar det långsiktiga bokbeståndet. Shame on me. Hursom, i slutet av åttiotalet hörde jag Börje Ahlstedt läsa dikten "Sång för att döva smärtan" ur Dediktation i något soffprogram (tror jag) på teve. Han gjorde det med en återhållsam lidelse som trängde utanpå ruta och teveskal. När han var klar och programledaren bröt in, sa Ahlstedt snabbt att god poesi alltid ska läsas två gånger, varpå han åter reciterade samma dikt. Det räckte för mig.

Dikter är med sina drygt 600 sidor tätt packad poesi inte något man klämmer i brådrasket. Därtill är läsningen alltför mångbottnad. Å andra sidan är det svårt att sluta när man väl börjat. Vilket har att göra med dikternas musikalitet, elegans, rättframhet. Och här någonstans rör man väl vid Ekelöfs storhet, det direkta och enkla tilltalet, som oftast visar sig vara ett slags följeslagare mot botten. Eller vad man ska kalla det.

Men även Solen har skönhetsfläckar. Noteras kan att dikten "Torna Zeffiro", som avslutar Opus incertum, går om lott med inledningen till En Mölna-elegi. Det sker även på andra ställen. Vissa dikter är också helt utelämnade, bl.a. inledingsdikterna till Färjesång, vilket är helt obegripligt.

Men det gör inte så mycket. Den som blir gripen och förlorad går säkert vidare med inköp av den nyare utgåvan och kanske Rediar Ekners omfattande (och omdebatterade) Skrifter 1-8 från början av nittiotalet. För oss som besitter ett exemplar av den ursprungliga pocketen utgör den en kär ägodel som man ofta återkommer till, oavsett hur den nu förvärvats.

Textutdrag (Visa/göm)

Anders Edwartz

Publicerad: 2004-07-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-28 13:09

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1245

7 kommentarer

Läste textutdraget. En anti-abortdikt?

Peo Oregistrerad 2004-07-03 12:02
 

Så kan man kanske läsa dem, men jag tycker det pekar mer mot swedenborgska motiv. Den Stora Människan och det där.

Det finns en annan dikt, Panthoidens sång i "Om hösten", som har likheter med En julinatt. Den börjar:

För att utröna hur
benen bildas i
den havandes liv
för att utröna dig
i vilken jag lever
dig som lever i mig
Gjorde jag resan
drömde jag färden
upplevde jag äventyren
som skapade mig:
[...]

Anders Edwartz Medlem 2004-07-03 18:04
 

Förklara mer om Den stora människan

Peo Oregistrerad 2004-07-03 19:12
 

Mycket kort: Gud skapade människan till sin avbild, men hans skapade också allt annat till sin avbild. Alltså lever människan i en större varelse, Den Stora Människan, ungefär som celler i förhållande till organismen.

Det här temat återkommer som sagt i många av Ekelöfs dikter: "En värld är varje människa" och "En verklighet (drömd)" för att nämna ytterligare två.

Anders Edwartz Medlem 2004-07-03 22:31
 

Jag trodde du skulle peka på andra tolkningsmöjligheter. Den älskade som ovetande håller i den älskandes liv… jag får inte ihop hotet om att slängas ut ur den prenatala världen av en stökande kvinna med bilden av människan som en organism i den stora människan. Vem är i så fall den som kastar ut? Gud? varför skulle han det?
Det låter mer som någon rädd att kastas ur den mörka mikrovärlden där man har storleken av en cell och är säker, tills man obönhörligt växer ofattbart i storlek, passerar en gräns och blir del av den väldiga organismens andra värld… men jag undrar om bilden av den havande kvinnan faktiskt är en symbol alls.

Peo Oregistrerad 2004-07-03 23:52
 

Det är sällan man får ihop en dikt. Det är nog inte meningen.

För mig har raderna "du som ofattbart bortom, ovanför/astronomiska kategorier/kanske stökar omkring i ditt kök" en central plats, eftersom den låter ett universellt tema krocka med en mycket vardaglig bild. Den öppnar dikten mot flera alternativ.

Sen kan man fråga sig vad ordet "prenatal" har för betydelse. För Ekelöf är ju livet starkt förknippat med döden och tvärtom. Den värld av gräs och dungar som han beskriver kan mycket väl vara det förlösta livet, men prenatalt i förhållande till döden.

Anders Edwartz Medlem 2004-07-04 09:27
 

Ja, den bilden gillar jag också. Det blir ett svindlande djup, en resa genom rymden som slutar i en ny trivial verklighet.

Peo Oregistrerad 2004-07-04 10:40
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?