När detta skrivs är det den 22 juni 2004. Om sex timmar ska Sverige möta Danmark i Europamästerskapen i fotboll. Det råder fotbollsfeber i landet, inte minst efter Zlatan Ibrahimovics osannolika klackmål mot Italien. Och på bokförlaget Max Ström har Petter Karlsson och Lars Fahlén gett ut fotoboken Fotboll – En kärlekshistoria.

Från fotbollens verkliga inträde i Sverige i slutet av 1800-talet försöker författarna att med bilder och korta texter berätta om fotbollen – på den stora arenorna och de mindre bakgårdarna. Bilderna berättar om fruktade domare, sambafotboll från VM-festen 1958 och berömda glidtacklingar i kvalmatcher mot England, men också om tjugo matchtröjor som skall tvättas efter juniorlagets alla matcher, leriga fotbollsplaner om hösten och det livsavgörande derbyt mellan två lag krigande i någon av landets längre fotbollsdivisioner.

För ”ibland kan San Siro och Råsunda ligga precis bakom pappas vedbod” och den fint som tidigare lurat danska landslagsmän kan återskapas på fotbollsarenor där tröjor får agera stolpar och passion och engagemang får ersätta teknisk briljans.

Bläddrandes i boken, tycker jag att boken nästan når fram till den ansats som dess titel antyder: Att förmedla de former som kärleken till fotbollen kan tänkas ta. Fotbollens själ. Hjärta och smärta. Lust och lidande. Som Liverpools gamle manager Bill Shankly sa: ”Fotboll handlar inte om liv eller död. Det är betydligt viktigare än så.”

Ändå känns boken på något sätt överflödig. Jag undrar vem boken egentligen är tänkt till? Inte fotbollsälskare väl? De sparar antagligen pengarna till de nya ”revolutionerande” fotbollsskorna. Dessutom har de säkerligen ett helt eget galleri av minnesbilder.

Kanske kan boken finna sin publik hos fotointresserade människor som söker upplysning om vad det är som trollbinder miljontals människor över hela världen, men jag är inte säker. Vägen till fotbollens själ går inte genom en fotobok, inte ens om fotografierna är välgjorda och de tillhörande texterna elegant formulerade. Bokens många sidor når inte fram till kulans, lädrets eller bubbans själ. Bollen är ju som bekant rund och i en sport där följaktligen allt kan hända så räcker inte det tryckta mediet till.