Utgiven | 2004 |
---|---|
ISBN | 912709734x |
Sidor | 350 |
Orginaltitel | Wintering |
Översättare | Rebecca Alsberg |
Myten, eller hellre myterna, om Sylvia Plath började skapas bara kort efter självmordet i London den 11 februari 1963. Fram till 1995 framkom så differentierade tolkningar av Plaths verk och person att själva forskningen kring henne blev föremål för avhandlingar.
Övervintring, Kate Moses debutroman, är en delvis fiktiv, delvis biografisk gestaltning av en av de sista vintermånaderna som Sylvia Plath skulle leva igenom. December år 1962. Vintern skulle bli den kallaste i England sedan 1740.
Sylvia Plath har separerat från maken och poeten Ted Hughes och flyttat tillbaka till London för att skapa ett nytt liv åt sig och sina två barn. Diktskrivande, barnskötande och inredande. Allt påeldat av sorgen och revanschlusten över ett äktenskapligt kapitel hon försöker lämna efter sig och strävan och rädslan motett kommande. Ett kapitel som poet av egen kraft.
Hon har odlat sina ord som ömtåliga sticklingar, pysslat om dem för att få dem att rota sig i sina syltburkar på fönsterbrädet. Fruktbarheten: hon längtade hett efter den, hon lockade fram den med blotta viljan.
Resultatet av denna omvårdnad om sig själv, barnen och orden skulle komma att bli diktsamlingen Övervintring. Hennes ord överlevde. Hennes barn överlevde. Men ursprunget, Sylvia Plath, hon överlevde inte.
Det är en känslosam historia som Kate Moses har åstadkommit och det kunde man ha anat. Ingredienserna: två starka poeter, ett äktenskap i upplösning och ett självmord för den sista akten borgar för det. Men det är ändå lätt att låta sig imponeras av Övervintring.
Främst är det språket som fascinerar. De ystert svärmande naturscenerierna som författaren placerar i Sylvias tankar bär verkliga likheter med den poesi som Plath lämnade efter sig. I de inre monologerna skapas en mängd ingångar till att förstå såväl poeten, hustrun, modern och inte minst dottern Sylvia Plath.
Om monologerna är berättelsens styrka, så finner jag svagheterna i de avsnitt där Moses mer direkt vill skildra Sylvia Plaths förhållande till andra människor. När dialoger infaller så nöjer sig berättaren inte bara med att ta ett steg tillbaka och återge repliker, utan följer även upp dessa med synnerligen påträngande kommentarer angående hur, med vilka motiv som replikerna yttrades.
”Det är bra så, älskling, du behöver inte be om ursäkt”, säger Aurelia och slappnar av när hon hör ett mildare tonfall i Sylvias röst. [---] ”Visst”, svarar Sylvia med föga märkbar entusiasm.
Det är synd att författarinnan inte undanhåller sig från de rent berättande inslagen. Möjligen kan man finna förklaringen i en vilja från hennes sida att ge en så allsidig skildring av händelseförloppet som möjligt, att genom flera röster lyckas få en mer rättvisande bild av vad som skedde. Det är möjligt. Själv känner jag mig lite nedvärderad som läsare. Jag tillåts inget utrymme för egna reflektioner. Facit är redan utdelat.
Under våren så har filmen om Sylvia Plath och hennes äktenskap med Ted Hughes gått upp på biograferna. Gwyneth Paltrow har fått fina recensioner för sin rolltolkning av Plath och i filmens kölvatten har Plaths dagböcker publicerats i svensk översättning. Intresset för henne är och bör vara stort. Därför kan man också möta henne i Kate Moses gestaltning. Den är nästan sann. Det som inte är sant är istället bedövande vackert.
Publicerad: 2004-05-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-06 17:44
3 kommentarer
Bygger filmen på denna bok?
#
För alla Plathianer rekommenderar jag Jillian Beckers memoir "Giving Up" – the last days of Sylvia Plath"
#
[...] jag Linda Skugge som har skrivit Ett tal till min systers bröllop som ett slags svar på Övervintring, Kate Moses hjärtskärande berättelse om Sylvia Plaths sista vinter i livet. Min bästa bok, [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).