Recension

: Battle
Battle Sara Villius
2003
Norstedts
5/10

Inbjudan till minnesstund

Utgiven 2003
ISBN 9113011871
Sidor 124

Om författaren

Fotograf: Ida Håkansson

Sara Villius är född 1976 i Uppsala, men bor sedan flera år i Stockholm. Sara Villius har gått utbildningen Litterär Gestaltning vid Göteborgs Universitet. Hon debuterade 2002 med ”Nej, det är en snöklump”.

Sök efter boken

Något som förenar alla människor är att de varit yngre. Alla kan de gräva i sina hågkomster – oavsett om dessa hågkomster är timmar eller åratal avlägsna. Vi kan bläddra i fotoalbum. Fruktstund i förskolan. Oskarpa foton från kollo tagna med den första egna kameran. Vi kan minnas de alldeles för korta sommarloven och de evighetslånga ögonblicken. Den första riktiga kyssen.

”Allt jag skriver handlar om dig” skriver Sara Villius i Battle, hennes andra roman efter debuten med Nej, det är en snöklump. Hon slår upp fotoalbumet, makar sig åt sidan och så sätter vi oss tillsammans.

Korta brottstycken ur barndomens inte alltid helt oskyldiga tid varvas med avsnitt långt närmare i tiden. Som om berättaren lyfter blicken, blickar ut mot vanligheten i lägenheten: ”Tänk att det blev så här.”

Hon vänder sig till dig. Känn med mig. Titta på min första cykel! Killen jag hade chans på. Min bästis – som sedan fick chans på samma kille. Sand mellan tårna – kommer du ihåg hur det känns? Känn med mig! Dra paralleller och förundras. Se sambanden – klart att hon skulle falla för honom, hon drogs ju alltid till de stökiga killarna i klassen.

Och jag nickar och känner igen mig. Jag har själv ett fotoalbum och en barndom – åtminstone delvis – bakom mig. Emellertid har jag vissa problem med att känna för gestalterna i boken. Kanske består problemet i att författarinnans ambition att det hon skriver ska ”handla om mig” gör huvudkaraktären undflyende, oskarp i konturerna. Jag upplever ibland uppsättningen av tonårsminnen och brustna vuxenillusioner som alltför mekanisk.

Jag tjatar om att vi ska dansa. Du vill inte. Sen vill du. Vi dansar och de spelar Dancing Queen och nån av dem eller båda sjunger only seventeen. Och jag har hört den så många gånger men det är nu jag förstår att den handlar om någon som mig om mig. Och jag dansar noga. Jag tänker bort dig.

Visst kan man känna igen sig, men det krävs också att minnesfragmenten lyckas berätta något bortom sig själva – annars blir de bara lösryckta texter i en berättelse man som läsare har svårt att följa.

Battle lider av att den alltför tydligt uppmanar läsaren att bli medskapare i berättandet. I viljan att förse varje läsare med något att relatera till så berövar Sara Villius läsaren en berättelse att intressera sig för. Det är synd, för jag tycker annars att hon har stora förtjänster som författare. Inte minst språkligt, där hon verkligen lyckas fånga utvecklandet av ett medvetande i blivande och ett i vardande. Mellan ett barn och en vuxen.

Jag hoppas att nästa roman av Sara Villius handlar om henne. Inte om alla andra.

Textutdrag (Visa/göm)

Rikard Liljenskog

Publicerad: 2004-03-22 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 11:26

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1123

13 kommentarer

Hallå David Liljenskog! Ta bort citattecknen från recensionen, det ser ju ut som om du citerar ur boken.
Sand mellan tårna, jösses!

Sara Villius Oregistrerad 2004-03-24 16:13
 

Varför hoppas R. Liljenskog att nästa bok av Sara Villius ska handla om henne själv? Fattar ingenting. Jag hoppas att den INTE ska handla om henne. Jag hoppas att den ska vara lika bra som de andra.

Manne Oregistrerad 2004-03-24 16:21
 

Varför står det både att hon har kvar förlaget och att hon inte har det? Hallå?! Brains.

Jenny Oregistrerad 2004-03-24 16:57
 

Det hängde med från tiden för Saras debut då hon fortfarande var på förlaget Ink.

Ändrat nu.

Anders Edwartz Medlem 2004-03-24 18:57
 

HAHAHAHA!!!

Om det nu råkar vara den riktiga Sara Villius som skriver här ovan så är hon…hmm…riktigt patetisk…

åäö Oregistrerad 2004-03-25 11:12
 

Din mamma.

Sara Villius Oregistrerad 2004-03-25 11:39
 

Ojojoj…

åäö Oregistrerad 2004-03-25 18:24
 

Battle, jag vill se battle.

CP Oregistrerad 2004-03-25 19:33
 

No vaseline!

åäö - the beefer Oregistrerad 2004-03-25 20:25
 

Men är det vettigt att läsa som att "du" ska tolkas som läsaren? Är inte "du" i boken en karaktär som jaget talar till? Och jag håller med om att citattecknen stör – det står väl inte så i boken? Hur har recensenten menat, sitter han bara och spånar ut och dömer boken efter sina egna diktförsök? Jag tycker att det är en usel recension. Den säger inget om boken. Jag tycker inte man ska se dagensboks recensioner med överseende bara för att det är "amatörer" som skriver, men samtidigt är det tråkigt att nya läsare kan komma i villfarelsen att de som skriver här har någon som helst kompetens. De verkar faktiskt ganska förvirrade om man tittar närmare på recensionerna här.

Polyp Oregistrerad 2004-04-11 00:28
 

Hur blir man proffstyckare? Finns det en utbildning eller räcker det med att man får betalt?

Undrande Oregistrerad 2004-04-11 16:53
 

Någon tog lite för mycket bitterhet med påsksnapsen…
Men vad är egentligen prylen med sanden?

R Oregistrerad 2004-04-12 11:38
 

Ja, ambitionen med citattecknen var att i dialogform försöka uttrycka hur jag anser att berättaren utformar sin historia. Om försöket leder till förvirring så är det olyckligt, både för mig som recensent, men mest för Sara Villius. Ingenstans i boken skriver hon om någon sand mellan några som helst tår. Uttrycket skall förstås som ett exempel på en typisk upplevelse som nästan alla har haft, men där dess allmängiltighet inte nödvändigtvis gör att läsaren blir berörd. Jag berördes åtminstone inte. Men tack för den uppmärksamhet ni ägnar min recension.

Rickard Liljenskog Oregistrerad 2004-04-12 17:51
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?