Det har genom åren skrivits åtskilliga hyllmeter om nazisternas brott under sin tid vid makten i Tyskland. Förföljelsen av, sedemera också massfängslandena av och folkmordet på, handikappade, romer, judar, polacker, ryssar, homosexuella, Jehovas vittnen och inte minst politiskt oppositionella – allt detta är vid det här laget väl känt. Bara den som blundar som hårdast eller förnekar etablerade fakta kan väl undvika att känna till allt detta.

Så varför då skriva en ny bok på temat? Doris Bergens motiv är att hon i den här boken inte bara försöker beskriva vad som hände, utan också förklara det. Hon sätter därför in nazisternas agerande i ett bredare perspektiv – inte minst mot bakgrund av att det faktiskt var krig en stor del av tiden. Utan kriget, menar hon, hade en mycket stor del av nazisternas offer aldrig fallit dem i händerna (många av dem levde utanför Tysklands gränser, fr.a. i Polen och andra östeuropeiska länder).

Boken är uppdelad i kapitel i kronologisk ordning. På så sätt illustreras tydligt hur folkmordsmaskineriet utvecklas över tid – och i samklang med hur läget på de olika fronterna ser ut. Bergen gör ett strålande arbete med att förklara och analysera hur de här förändringarna kommer till. Bergens bok är också lysande i det att hon inte försöker isolera de olika grupper som förföljdes, utan tar ett samlat tag för att försöka förstå nazisternas motiv till sitt agerande. Judarna får självklart ganska stort utrymme, av den anledningen att förföljelsen och mordet på dem var mest intensivt, men andra folkgrupper negligeras inte.

Det enda tråkiga i det sammanhanget är att Bergen inte diskuterar alla de som blev förföljda och mördade för sina politiska åsikter. Mängder av kommunister, socialister, syndikalister och anarkister – samt även en hel del socialdemokrater – blev mördade av den nazistiska regimen. De ansågs som landsförrädare och – inte minst viktigt – de försökte ofta aktivt bekämpa den nazistiska terrorn. Folkmordet på dessa grupper är något som nämns i förbifarten på sina håll i Bergens bok, men som aldrig diskuteras seriöst. Det är synd eftersom en ingående belysning av både likheter och skillnader gentemot folkmordet på olika etniska grupper hade varit intressant.

Det jag möjligen också kan sakna är att hon inte diskuterar de olika sifferuppgifter som figurerar för hur många som mördades. Eftersom boken inte heller innehåller exakta fotnötter för varje faktapåstående – utan källhänvisningar för vart kapitel – vet man inte exakt varifrån uppgifterna kommer, efter att ha läst Bergens bok. Det är synd, eftersom det är ett vanligt argument från de som vill förneka eller förminska nazisternas brott.

Trots detta är dock Bergens bok en utmärkt introduktion till och analys av nazisternas folkmordsmaskineri. Garanterat ingen upplyftande läsning, men en viktig sådan. Och det är en skrämmande läsning. Bergen påminner oss om att nazisternas brott långt ifrån krävde att en majoritet av befolkningen aktivt stödde dem. Tvärtom, menar hon, var den centrala förutsättningen att en stor majoritet enbart förhöll sig tysta – inte vågade bryta mot lagen även om staten begick orätter, inte ville försätta sig själv i knipa genom att lägga sig i … Genom att lära av historien kan vi förhoppningsvis undvika att begå sådana misstag igen.