Satt i bastun med min kompis, Kräkis. Hon hade tårar i ögonen efter att ha blivit överrumplad av ett stort hjärta på H&M:s skyltfönster.

Den största ångestdagen för alla singlar är på väg och Kräkis blev påmind om att hon är singel, ensam. Deprimerat medveten om att hon var annorlunda, nått freak som inte är värd nått. För hur kan hon vara det när hon är singel, ensam? Så kändes det för henne och allt var det stora hjärtats fel. Jag vet precis vad hon pratade om. Jag kände igen mig så väl.

Alla hjärtans dag är lika mycket alla brustna hjärtans dag. Den fjortonde februari är lika mycket en dag med fina tankar som en dag proppfull av känslor. Alla sorters känslor.

Döper härmed om dagen till ALLA KÄNSLORS DAG.

På Alla Känslors Dag läser man givetvis Boken om känslor. En fantastiskt liten godbit i klassiskt barnboksformat. Mörkblå pärm med ett stor rött hjärta och figurer som ger uttryck för en massa känslor. Förvåning, glädje, ilska och ledsamhet.

Jag är med i boken. Lilla Lisa heter en figur i röd-vit randig klänning. Det måste vara jag och mina vänner. Pelle är också med, han är alldeles grön. Björn har en mask för ögonen och är gul och heter visst, Nalle-Björn. Nästan som min kompis, de är nog samma på nått vis. Det känns så och eftersom det handlar om känslor är det nog så. Det finns en figur till i boken, Kanin. Men honom känner jag inte, men han verkar schysst. Stora öron i alla fall.

Det fina är att alla är med i boken, det är så lätt att känna igen sig, man behöver inte heta Lisa för att identifiera sig med figuren. Alla är med, du också. Och dina känslor.

Boken är verkligen knökfull av känslor och av färg. Rena klara färger och bilder som är enkla och distinkta. Ingen är suddig i konturerna. Det känns tryggt att boken tar upp känslor på ett så självklart sätt och att figurerna inte är det minsta luddiga, så som känslor kan vara.

Jag menar som så att känslor blir man aldrig klok på. Hade tänkt skriva om Kärlekboken. Men fick nog av kärlekstjat (inte av boken) redan innan Alla Hjärtans Dag hade börjat visa sitt fula tryne. Hela jag är luddig i kanterna av alla känslor som stormar inom mig. Farmor somnade bort igår – jag är ledsen. Mina vänner ska ordna en överraskning idag – jag är full av förväntan. Jag har sagt upp mig – är rädd och orolig. Lyssnar på bra musik – värmeglädje i hela kroppen. Randiga tåstrumpor – tokigare blir man inte osv.

Boken blir man däremot både klok på och klok av. Kloka enkla ord, härliga bilder (du kanske t.o.m. har sett dem på mjölkpaketet, det har jag) och små överraskningar. En sida är bara halv och den är inte trasig. Två sidor är dubbla och en annan sida är kul, där kan man lyfta lite för att hitta vad som är inuti paketen.

Jag tycker att författaren har gjort ett fantastiskt jobb med att ge krångliga känslor och tankarna ett enkelt och vackert ansikte. Och jag kan bara hålla med i:

Det är underbart att få vara sig själv!
Med andra som förstår hur man känner sig
– känslomässigt!