Peter Singer blev ökänd världen över redan under 1970-talet, då han publicerade boken Animal Liberation (på svenska Djurens frigörelse), som argumenterade för en vid den tiden mycket radikal djurrättsetik. Ända sedan dess har han varit en aktiv, engagerad – och vida omdiskuterad – filosof som publicerat inlägg i en rad olika frågor.

Nu har han även gett sig in ”globaliserings”-debatten, med boken En värld. Här försöker han analysera några av de stora globala utmaningarna ur ett etiskt perspektiv. Det rör frågor som global rikedom och fattigdom, växthusgasernas effekter på klimatet, världshandel eller humanitära interventioner för att förhindra folkmord eller störta tyranner. Singer argumenterar i denna bok för att vi måste utveckla en global etik, till skillnad från många äldre filosofer som argumenterar utifrån ett nationellt perspektiv (inte minst får sig filosofkollegan John Rawls ett par kängor). Det fungerar inte längre, menar Singer. En global värld kräver en global etik och en global rätt.

Den globala etik som Singer förespråkar bygger i grunden på utilitarismen, tanken om att alla utsagor om vad som är rätt alltid ska utgå från vad som maximerar nyttan/glädjen i ett samhälle. Att tillämpa den principen på vår globala värld ger konsekvenser som att de rika länderna borde öka sitt bistånd till fattiga länder markant, istället för att satsa på att värna relativt fattiga, men (ur ett globalt perspektiv) ändå förhållandevis välmående medborgare i sitt eget land. Att de globala biståndsnivåerna inte ens kommer i närheten av FN:s mål om en procent av de rika ländernas BNP visar hur långt vi verkligen är ifrån att uppnå en global etik, hävdar Singer.

Hans utilitarism får i vissa fall anmärkningsvärda konsekvenser. Han argumenterar exempelvis också för att vi inte kan begränsa oss till de gamla principerna om en nations suveränitet över sitt territorium, utan måste verka för humanitära interventioner för att exempelvis förhindra folkmord (som i Rwanda eller Kosovo). Men, säger han samtidigt, det ska vi bara göra om den part som begår brotten inte är för stark. Det är etiskt fel att intervenera i Rysslands krig i Tjetjenien, eller Kinas agerande i Tibet, eftersom det skulle leda till ett stort krig med mycket lidande för båda parter.

Med andra ord; vi är moraliskt förpliktigade att stoppa mobbing om den som mobbar inte är för stark. Men om den som mobbar kanske också kan ge oss en känga, då ska vi tvärtom låta honom hållas. Logiskt om man är utilitarist, möjligen, men för en som inte bekänner sig till utilitarismen brukar det här kallas för dubbla måttstockar. I efterhand kanske man bör vara glad att Singer inte var rådgivare åt de brittiska, sovjetiska eller amerikanska presidenterna vid tiden för nazismens frammarsch i Europa?

Tyvärr känns det som om Singer har förlorat mycket av sitt tidigare sting. Det som skrivs i denna bok är i extremt hög grad en upprepning av vad många globaliseringskritiker redan har sagt, om och om igen, under många år. Singer är i och för sig både logisk och välstrukturerad i sin argumentation men det är inte tillräckligt för att boken ska kännas som ett särskilt meningsfullt bidrag till debatten. Den etisk-filosofiska analysen känns allt för kort, inte särskilt djupgående, och föga originell.

Framförallt känns mycket av det han skriver som tämligen världsfrånvänt eftersom en diskussion om hur den förespråkade globala etiken ska uppnås saknas. Man kan kanske hoppas att några av världens politiker läser och tar till sig av Singers globala etik, som på många områden skulle kunna göra mycket gott. Men chanserna att så kommer att ske känns i realiteten ganska små.