Utgiven | 1990 |
---|---|
ISBN | 917784016X |
Sidor | 189 |
Orginaltitel | Povídky z druhé kapsy |
Översättare | Karin Mossdal |
Först utgiven | 1929 |
Den lyriske tjuven är en andra volym deckarhistorier i samma anda som dem i Det poetiska vittnet. Varje ny berättelse börjar med att berättaren anknyter till något i den föregående berättelsen så att berättarrollen går som en stafettpinne från historia till historia och man föreställer sig en ölstuga i Prag där äldre herrar sitter och berättar mer eller mindre fantastiska historier för varandra.
I denna volym är avvikelserna fler och mer betydande från det givna deckartemat än i den föregående och Capeks humanistiska och liberalt färgade filosofi tar mer uppenbart utrymme i texterna. Detta får till konsekvens att de två volymerna ändå skiljer sig rätt markant åt. Det blir inte alls någon känsla av upprepning när man läser de två volymerna efter varandra, de har mycket gemensamt men tycks ändå ha en varsin agenda.
Capeks berättelser genomsyras som vanligt av en uppfinningsrikedom och berättarlust som smittar av sig på läsaren. Hans jämnhet som författare är unik, han tycks aldrig luta sig tillbaka i ett slentrianmässigt författande utan tycks oreserverat älska skrivandet. Det är som om han öser ur en outsinlig reserv av infall och idéer som alla bär fröet till något stort och som Capek vet att förvalta.
Man kan inte annat än att återigen upprepa att Capeks litterära arv är en skatt att upptäcka för alla er som inte redan gjort det. Capek är en författare som borde vara omöjlig att inte uppskatta och det ser jag som ett faktum tills någon bevisar motsatsen.
Publicerad: 2003-10-21 00:00 / Uppdaterad: 2010-12-31 20:10
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).