Den gamla vänstern har spelat ut sin roll. Statskommunismen är ideologiskt sett stendöd, och marxismen likaså. Anarkismen har under de senaste decennierna inte haft mer än en handfull sörjande i sin fålla, och syndikalisterna är inte mycket större de. Det som behövs är därför en ny vänster. Det menar i varje fall den åldrande amerikanske filosofen Murray Bookchin.

Bookchin är utan tvekan en veteran på området. Han har under många år varit aktiv inom den frihetliga vänstern i USA. Men ju mer tiden har gått, desto mer desillusionerad har han blivit med dess organisationer. För ganska många år sedan lanserade han därför sin egen ideologi, som fick namnet socialekologi. Nu har han tagit steget fullt ut, och brutit med sina forna frihetliga organisationer. Där finns inte framtiden, menar han. Han går istället för fullt in på det som han, och andra med honom, har valt att kalla kommunalism.

Socialekologi och kommunalism, således. Det är två begrepp som ännu inte förekommit i någon högre grad i den svenska debatten, men som organisationen Demokratiskt Alternativ nu hoppas kunna lansera i bredare kretsar genom att ge ut Bookchin på svenska. (I ärlighetens namn bör tilläggas att det inte är första gången – redan på 1980-talet gavs en antologi ut med namnet "Ekologi & anarki").

Socialekologi, menar Bookchin, bygger på synen att i princip alla miljöproblem beror på det mänskliga samhällets sociala relationer. Det är inte så att vi människor är miljöfientliga till vår natur (här går Bookchin i polemik med en gren av miljöfilosofin som fått viss spridning i främst USA, nämligen djupekologin). Det är vårt orättvisa och odemokratiska samhälle som är skulden till miljöproblemen. Genomför vi en övergripande samhällsomvälvning kan vi också leva i harmoni med naturen.

Den här samhällsomvälvningen, menar han vidare, kan vi genomföra genom kommunalism. Tanken är helt enkelt att självständiga, direktdemokratiska kommuner ska styra sina egna angelägenheter. Ett slags antikens Athen, med brasklappen att alla – inte bara fria män – skulle ha rösträtt. Fria kommuner sluter sig sedan samman i federationer för att fatta beslut tillsammans. Dags att gå till valurnorna för att välja kommunalistiska kommunalpampar, alltså?

Bookchin är helt klart en intressant tänkare, och de svenska redaktörerna har gjort ett bra urval för att spegla hans mycket omfattande produktion. Vi får här en god inblick i hans centrala tankevärld. Jag måste dock säga att titeln känns tämligen tråkig, och den kan nog skrämma bort en hel del läsare som annars skulle kunna lockas av hans idéer.

Samtidigt speglar boken också något av Bookchins baksida. Han går till ganska hårda angrepp mot "konkurrerande" ideologier. I många fall kan det förstås vara bra för att få igång en debatt, och en hel del av Bookchins kritik är utan tvekan berättigad. Men lika ofta känns det i Bookchins fall som att han främst vill göra upp med sin egen, personliga historia, och som för att visa att hans tankar minsann har ett existensberättigande. Flera av angreppen är ganska ytliga, och Bookchin verkar ha svårt för att göra empatiska tolkningar av dem han kritiserar. Ibland känns vissa angrepp också tämligen omotiverade, framförallt som det inte alltid är så särskilt tydligt var skillnaderna ligger i jämförelse med hans egen syn på saker och ting. Det känns synd, eftersom en något mer ödmjuk hållning nog hade varit klädsam.