Recension

: Uppdrag Europa
Uppdrag Europa Carl Bildt
2003
Norstedts
2/10

Bildt förnekar sig inte

Utgiven 2003
ISBN 9113012185
Sidor 304

Om författaren

Carl Bildt var under många år partiledare för Moderaterna. Under åren 1991-1994 var han Sveriges statsminister, och ledde en borgerlig fyrpartiregering. Numera är han utrikesminister. Däremellan har han bland annat arbetat som fredsmäklare på Balkan.

Sök efter boken

Under EMU-debatten förekommer Carl Bildt på Ja till Euron:s stora gatuannonser – har ni tänkt på honom? Lade ni märke till hans titel? Där stod hur som helst ”F.d. statsminister”. Bildt identifierar sig alltså till och med själv som en före-detting (för vi får väl anta att han haft ett finger med i spelet att besluta om sin egen titel).

Det är också främst av en före-detting som den här boken är skriven. Det handlar om minnen och hågkomster från Bildts arbete med att föra in Sverige i den Europeiska Unionen och fredsmäkleriet på Balkan.

Man kan ju lugnt konstatera att Bildt i alla fall inte förnekar sig själv. Här är det den gamla moderatledaren som talar. Inte ett uns självkritik i frågan om Sveriges anslutning till EU eller i handhavandet av statsministerposten. Tvärtom är det enbart den andra sidan som får kritik; sossarna hade ju misskött landet före Bildt, och nej-till-EU-sidan behärskades av ”groteska vanföreställningar” och for med ”skräckpropaganda”, skriver Bildt. Själv kom han väl enbart med dagsens sanningar, får man anta?

Det viktiga för Bildt var ju att vara med i EU. Vi fick inte till något pris hamna Utanför. Därför var det viktigt att inte kräva någonting i förhandlingarna. Inga undantag. Inga hänsyn till svenska intressen. Ingenting utom just att få komma in från kylan. Eller, jo, en sak; snuset. Vi vann snusstriden, skriver Bildt. Stolt över sin insats, får man väl förmoda. Men så kåt på att accepteras in i EU-klubben att han gärna slängde sig på rygg och godkände vilka villkor som helst – bara han fick vara Med och leka.

För hamnar man Utanför EU, då hamnar man Utanför Europa. Och hamnar man Utanför Europa, ja, då verkar man överhuvudtaget inte existera i Bildts värld. Nog för att titeln anger fokus på en bok, men det är väl ändå minst sagt anmärkningsvärt att hela den övriga världen bortanför Europa (bortsett från USA, som vi självklart bör närma oss) inte bevärdigas en enda liten kommentar i Bildts 300 sidor långa bok?

Här finns inte heller en enda liten reflektion kring frågan om att det krävdes en enormt påkostad propagandasatsning för att ens erhålla en ytterst minimal svensk majoritet för ett ja till EU. Inte en enda reflektion till att en hel del av de som då röstade ja till ett medlemskap idag verkar ha ångrat sig, att döma av opinionsmätningar.

Istället för en seriös demokratidiskussion finns det enbart glättiga kommentarer om hur Irlands befolkning ändrade ställningstagande (återigen efter en enorm propagandasatsning) från ett nej till ett ja. Inte en tanke kring det demokratiska problemet med att ta om folkomröstningar för att få det beslut som de styrande vill. På vems ”uppdrag” antyder Bildt i sin titel att han har agerat?

Nej, Bildt förnekar sig inte. Boken är överhopad med moderata floskler. Mycket handlar självklart om kommunismens fall. Men det Kalla kriget var inte en kamp mellan kommunism och kapitalism, säger han, utan mellan diktatur och demokrati. Att det förra var sant håller jag med om, men att man skulle kunna sätta likhetstecken mellan de senare är ju i bästa fall ett dåligt skämt.

Men flosklerna fortsätter. Omvandlingen från Sovjetunionen till kapitalism var i princip oproblematisk – snabbt uppkom en ny medelklass som startade små affärer överallt, skriver Bildt. Att det uppkom en utbredd och utblottad underklass, och en liten överklass som gjorde sig rik på den omvandling som Bildt förespråkat – allt det talas det tyst om. Och flosklerna är fortsatt legio.

EU är ett demokrati- och fredsprojekt. Inte ett ord om de omfattande demokratiska ”brister” som finns i strukturen. Och ingen vidare diskussion om hur fredligt det gemensamma försvarsarbetet verkligen är. Istället fantasier om att det är EU-medlemskapet som lett till fredsprocessen på Nordirland. Tja, fördelen med memoarer är ju att man kan påstå saker, utan att behöva belägga dem.

Det är över huvud ett von oben-perspektiv som genomsyrar boken. Det här märks när Bildt talar om anslutningen till EU. Bildt umgås hellre med, och skriver hellre om, eliten i andra länder än demokratin i det egna landet. När jag pratade med Helmut Kohl. När jag träffade Francois Mitterand. Och så vidare. Och det märks än tydligare när han skriver om fredsprocessen på Balkan. Det centrala här, menar han, är inte vad parterna i konflikten själva vill.

Nej, det centrala är hur centrala internationella aktörer vill ha det. Det var klarhet på det området som fattades. Fredsmäkleriet är annars det enda område där man kan spåra något uns av självkritik. Allt gick inte riktigt som det var tänkt, erkänner Bildt. Helt perfekt var det ju inte. Kanske beror självkritiken på att Bildt här inte var en part i målet på samma sätt som i EU-frågan. Han har inte riktigt lika mycket egen prestige investerad i ärendet. Och därmed inte lika mycket prestige att förlora på att erkänna problem.

En kort bit i slutet av boken handlar om framtiden; framförallt EMU och EU:s framtidskonvent. Tyvärr är tankarna på de här områdena långt ifrån unika, och flosklerna kommer återigen till stor användning. Vad värre är; Bildt har inga särskilt insiktsfulla eller ens utmanande tankar eller reflektioner att bidra med. Kort sagt känns han, utöver självgod, också i hög grad passé.

Textutdrag (Visa/göm)

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2003-09-09 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-12 12:25

Kategori: Recension | Recension: #881

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?