Världen utvecklas i rätt riktning. Det är inte så, som vissa pessimister vill hävda, att världen blir allt mer orättvis, och att de fattiga blir allt fattigare. Tvärtom har skillnaderna mellan fattiga och rika långsamt minskat under de senaste decennierna.

Så ser det i varje fall ut om man får tro ekonomen Ajit Ghose, som arbetar vid FN:s arbetarorganisation (ILO). I den här boken försöker han med olika data som underlag bevisa sin tes.

Det stora felet som många pessimister gör när de hävdar att klyftorna ökar, menar han, är att inte ta hänsyn till att länder är olika stora. Medan ett litet land som Ghana eller Mauritius kanske har blivit fattigare, så har många av de riktigt stora länderna – framförallt Indien och Kina – utvecklats i positiv riktning under senare år. Och eftersom de har en så otroligt stor folkmängd väger deras utveckling upp många små länders negativa. Idealet vore ju förstås att titta på hur fördelningen ser ut även inom ett land, men med dagens statistik är inte det möjligt, säger Ghose.

Här kan man ju möjligen invända att det handlar om ett fåtal i och för sig väldigt stora och viktiga, men ändock globala undantag. En mycket lång rad av världens länder (kanske framförallt många av dem som har varit utsatta för så kallade strukturanpassningsprogram) har utvecklats i negativ riktning, med ökad fattigdom och ökade klyftor som följd.

Ghose nöjer sig dock inte med att titta på frågan om klyftor mellan fattiga och rika. Han går vidare med att försöka argumentera för att en ökad globalisering inte riskerar att leda till någon nedåtgående spiral, där arbetare i olika länder konkurrerar med varandra om jobb och därför pressar ned löner och/eller arbetsförhållanden. Det finns ingenting i varken teori eller empiri som stöder detta, menar han.

Men medan han tidigare har varit väldigt tydlig med statistik och tabeller för att underbygga sin argumentation, har det i hög grad försvunnit när vi nu kommer in på detta område. Det gör också att hans tes på det här planet inte känns lika väl underbyggd som tidigare.

Ghose’ bok är ett välkommet bidrag till en litteratur som annars brukar domineras av pessimism, och i värsta fall uppgivenhet. Jag hade i och för sig önskat att han hade hållit sig lika strikt boken igenom, men trots det har den många viktiga poänger för den aktuella debatten om globaliseringens för- och nackdelar.