Världen blir varmare. Under 1990-talet förekom det globalt sett varmaste året sedan världens metereologer började göra mätningar. Och rekordet slogs igen. Och igen. Att det är vi människor som är en del av förklaringen till temperaturförändringarna är det i dagens läge få som tvivlar på; en tämligen enig forskarkår, med FN:s klimatpanel i spetsen, har sedan flera år dragit mycket tydliga slutsatser av forskningsläget.

Men vad kommer då den accelererande växthuseffekten att leda till? Och vad gör vi åt problemet? Det är frågor som diskuteras i den här boken av Joyeeta Gupta. Den allra största delen av boken fokuseras på FN:s klimatkonvention, och Kyotoprotokollet som hänger samman med konventionen. Gupta förklarar pedagogiskt och lättillgängligt vad konventionen innebär och vilka konsekvenser den får.

Mycket kraft ägnas också åt att diskutera hur förhandlingarna har gått – vilka parter som har tyckt vad, och varför. Som bekant har ju USA, som i princip enda land, valt att inte ställa sig bakom Kyotoprotokollets krav på sänkta utsläpp av växthusgaser. Det är ett stort problem eftersom landet är den otvetydigt största utsläppskällan, både relativt per person och i absoluta tal. Men även andra parter har konstrat och försökt sätta käppar i hjulet under förhandlingarnas gång, något som Gupta reder ut.

Det man kan invända mot boken är just dess stora fokus på Klimatkonventionen. Finns det då inga andra medel att hantera klimatproblematiken? Och hur viktig kommer konventionen att kunna bli? Vilka medel kan vi bli tvungna vidta för att nå upp till målet om en genuint hållbar utveckling? Som läsare får man en mycket god insikt i FN:s arbete med klimatfrågan, och alla dess komplikationer, men boken säger tyvärr inte mycket om området utöver det.