Vår mänskliga värld är uppbyggd med hjälp av fossila bränslen. Vi skulle för närvarande inte klara oss utan dem särskilt länge, hela samhällsstrukturen (framförallt i Nord) är uppbyggd kring en kontinuerlig tillförsel av mer olja, gas och kol. Men det här är ju självklart inte hållbart i längden. Inte nog med att fossila bränslen är ändliga resurser, som kan komma att sina inom ett par årtionden. Det orsakar också stora utsläpp av växthusgaser, vilket riskerar att leda till markanta klimatförändringar.

Att vi måste ställa om energiförsörjningen är väl idag nästan alla (utom vissa extrema människor) ense om. Frågan är bara hur, hur snabbt, och till vad. I den här boken argumenterar Hermann Scheer för att vi måste förlita oss till solen. Solenergin kan förse oss människor med all den energi vi behöver, om vi bara förstår att använda dess potential.

Att gå över till en ”solekonomi” är inte bara det enda sättet att uppnå hållbara samhällen. Det är också det enda sättet att uppnå en uthållig utveckling för människor och samhällen, stabilisera ekonomin och trygga de demokratiska institutionerna, ställa om hela vårt samhälle till småskalighet – och slutligen den enda ekonomin som kan tillfredsställa hela mänsklighetens behov, försvara mänskliga rättigheter och bevara en kulturell mångfald.

Jodå, Scheer tar faktiskt i just så mycket. Och han gör det väldigt tydligt, i punktform, i inledningen till sin bok. Därefter följer många, många sidor om det hemska i dagens energiförsörjning – och om världens undergång som väntar om vi inte gör något åt det. Som läsare kastas man från ena ytterligheten till den andra.

Till slut sitter jag närmast och hoppar – kom till saken, människa! Börja tala om solen som energikälla, istället för att bara prata om fossila bränslen. Det tar närmare halva boken innan man kommer dit, och då är jag redan ganska trött på Scheers mycket svart-vita retorik. Att det i finns en chans att en ”solekonomi” skulle vara bättre på vissa områden (t.ex. vad gäller en mer småskalig ekonomi) betyder knappast att de möjligheterna automatiskt infrias. Dessutom är det mycket svårt att sia om framtiden då det gäller sociala skeenden. För att ta ett exempel på temat småskalighet/stordrift; vem trodde exempelvis att hamburgerrestauranger skulle ha några betydande stordriftsfördelar, och utgöra grund för ett av världens största företag?

När han väl kommer till saken har boken en del intressanta resonemang. Men de mycket högtflygande visionerna och den eldiga retoriken gör att man som läsare vid det laget tyvärr inte riktigt känner att man kan lita på allt som sägs i boken. Det hade varit mer intressant med en mer nedtonad argumentation, som hade verkat mer objektiv.