Artistbiografier kan delas upp i två kategorier: flerdimensionella och endimensionella. Eller för att tala klarspråk: bra och dåliga.

De sistnämnda brukar oftast vara hårt granskade och påverkade av artisterna själva, sådana biografier ger jag inte mycket för, de är alltför förutsägbara och onyanserade. Sedan finns det de där riktigt smaskiga biografierna, där artisten inte haft ett skit att säga till om och där författaren grävt fram skelett efter skelett ur garderoben. Sådana artistbiografier får jag aldrig nog av, måhända att det delvis är min skvallerådra som vaknar till liv, men jag har inte mycket övers för historier skrivna av depraverade författare som får betalt per ark de lyckas klämma ur sig. Dessa författare och biografier är helt enkelt inte trovärdiga för fem öre, det är simpel narcissistisk dynga.

När det blev känt att Kitty Kelley höll på att skriva en omfattande biografi om Sinatra blev det omedelbart hus i helvete hemma hos familjen Sinatra, de försökte med alla tänkbara medel stoppa utgivningen av boken. Lyckligtvis misslyckades de med det. Resultat: Ett-noll till Kelley och hon kunde till på köpet gotta sig i all gratis publicitet boken fick innan den ens hunnit gå i tryck. Här bör vi också understryka att den gamle Ol’ Blue Eyes vid ett flertal tillfällen fick erbjudandet att bli intervjuad av Kelley, gamlingen ignorerade dock det gång på gång.

Synd för honom. För Kelley har inte sparat på krutet när hon ger oss sin historia av den mytomspunne smörsångaren från Hoboken i New Jersey.

En bra artistbiografi ska börja på ruta ett, där historien tar sin början, det vill säga när artisten föds. Man ska få en inblick i barndomen, skoltiden och de första stapplande stegen mot artistlivet. Ingenting ska lämnas kvar på vägen, allt ska fram, kosta vad det vill. Både goda och dåliga sidor hos artisten ska samsas om kapitlen. Ju fler infallsvinklar och intervjuoffer, desto bättre. Författaren måste dessutom bli en jäkel på att selektera bland vad som är sant eller inte. Att en bra biografi ska innehålla ett träffsäkert förord, genomarbetat index och tydliga fotnötter, behöver jag väl knappast ens nämna… Det är heller inte fy skam om man bjuds på några intressanta fotografier under läsningens gång, gärna tidigare opublicerade.

Kelleys biografi om Sinatra har allt det här – och mer därtill. Det är tamigfan den bästa biografi jag någonsin läst. Inget snack om saken.

Att Frank Sintras liv är allt annat än ointressant gör ju inte saken sämre. Efter att ha läst den här boken finns det för mig bara en värdig rockstjärna under 1900-talet. Vem annars har lyckats åstadkomma så mycket som Sinatra? Ingen. Intressantare liv får man leta efter med lupp och ficklampa. Här finns allt: kvinnor, sprit, knark, pengar, mafiosos… och så lite romantik, förstås. Och musik. Mycket musik. Förstklassig storbandsmusik som man nästan kan höra mellan raderna.

It’s all about sex, drugs and rock ‘n’ roll – it’s the unauthorized biography of Frank Sinatra.

Det går helt enkelt inte att beskriva bokens storhet utan att bre på med superlativen alltför mycket. Den måste upplevas på egen hand. Sträckläsas från pärm till pärm.

Vad jag vill ha sagt är: Pys iväg till närmaste loppis och rota i boklådorna, för har du riktigt tur så hittar du boken där för en femtilapp.

Köp, läs och fascineras…

And now the end is near
And so I face the final curtain
My friend, I’ll say it clear
I’ll state my case of which I’m certain
I’ve lived a life that’s full
I’ve travelled each and every highway
and more, much more than this
I did it my way

…och häng mig i närmaste galge om du blir missnöjd.