I en rättvis värld hade Karel Capek varit allmängods idag, han hade fått sitt Nobel-pris i litteratur och fått det anseende och det erkännande han förtjänar.

Capeks inflytande på litterära och cinematografiska dystopier går inte att överskatta. Utan R.U.R. hade Fritz Lang aldrig gjort Metropolis och Aldous Huxley aldrig kunnat skriva Brave New World för att bara nämna ett par av de mer betydande exemplen. Men hur många känner egentligen till honom, hur många har ens hört hans namn? Om man läser en kurs i idéhistoria nämns i bästa fall hans namn i litteraturen, där står i så fall att det var han som i sin pjäs R.U.R. introducerade ordet ”robot” och sedan inget mer. I den akademiska litteraturhistorien lyser han med sin frånvaro, eller är det någon som fått läsa om och kanske till och med någonting av Karel Capek i sina litteraturstudier?

Trots detta tycks alla som känner till honom vara eniga om att han är en briljant författare, går du in i ett antikvariat och frågar efter böcker av honom så får du genast en engagerad försäljare på halsen, Capek är en författare man brinner för, en läsupplevelse man vill sprida, också det ett faktum som känns paradoxalt med tanke på hur få som tycks känna till honom.

Det fantastiska med R.U.R. är att den inte åldrats en minut, den är snarare mer aktuell idag än när den skrevs för drygt 80 år sedan och det är inte bara temat och problematiken som stått sig, det fantastiska är att språket, dramaturgin och humorn också gjort det, R.U.R. är i sanning en tidlös pjäs som är före sin tid i så många avseenden att det är skrämmande.

Hela pjäsen utspelar sig på den ö där Rossum’s Universal Robots fabrik finns. Gamle Rossum hade rest till denna ö för att studera havets fauna och han försökte med en kemisk syntes att imitera den levande substansen och upptäckte av en slump en substans som betedde sig precis som levande substans trots att dess kemiska sammansättning var helt annorlunda. Han kommer fram till att naturen bara funnit en metod för att organisera levande substans, men att det finns ett annat sätt som är enklare, mer flexibelt och snabbare. Gamle Rossum och senare hans son utvecklar och förenklar processen, människor är onödigt avancerade och de strippar ner den mänskliga varelsen till något mycket enklare. En varelse av kött och blod, men utan känslor, en varelse som inte hatar eller älskar, en varelse som bara lyder order, den perfekta arbetaren, som framställs direkt i fullvuxet format, redo att arbeta. På ön grundas fabriken och man producerar där dessa så kallade robotar som arbetskraft.

När vi som läsare eller publik kommer in i handlingen så drivs fabriken av Domin och hans kolleger, fabriken är framgångsrik och efterfrågan på robotar stor. Denna billiga arbetskraft gör ett så bra jobb att priserna på jordbruksprodukter och varor, som en av karaktärerna påpekar, har sjunkit så att de numer nästan är gratis, men å andra sidan är nästan alla människor arbetslösa.

Till fabriken kommer så Helena, presidentens dotter, som inte gillar hur robotarna behandlas, hon ser på dem som människor och erkänner öppet att hon skulle vilja få robotarna att revoltera mot sina herrar, något som inte bekymrar Domin och hans kolleger, de är alldeles för upptagna med att förälska sig i henne och dessutom är det ju en omöjlighet att robotarna skulle göra uppror mot sina herrar, de är ju byggda för att lyda order.

Detta blir upptakten till en oerhört vacker dystopi kryddad med en stor dos satiriskt geni och vars enda brist är att den tar slut alldeles för fort. Att läsa R.U.R. är någonting mer än en fantastisk läsupplevelse, det är någonting vitaliserande, när man läst den sista sidan känner man sig överväldigad eftersom man vet att man har läst någonting utöver det vanliga, man vet att man läst en bok som på alla sätt är fantastisk så till den grad att man har svårt att se att det någonsin kan ha funnits en mer fulländad författare än Capek. Capeks litterära arv är en skatt som ligger och väntar på dig i närmaste välsorterade bokhandel, den är det slutgiltiga beviset på att det faktiskt går att köpa kärlek för pengar, bara man köper rätt bok, en bok av Capek.