Titeln säger väl ungefär vad den här boken går ut på; en liten guidebok för hur man bör leva för att må bra, som en ”inspiration på vägen till god hälsa”, skriver författaren. I ett ”holistiskt” perspektiv, som tar hänsyn till både kropp och själ. Boken består i en lång rad korta levnadsvisdomar, som berör de mest varierande ämnen. Det sträcker sig allt ifrån vilken kost man ska inta (undvik socker, drick färskpressad juice, ät C-vitaminer…) till saker att tänka på i vardagslivet, meditera, att undvika stress och så vidare.

Många av råden känns som tämligen självklara. Nu kan förstås även självklarheter vara värda att upprepas, för att man inte ska tappa bort vissa grundläggande saker i livet. Men ibland känns det lite väl nedvärderande gentemot läsaren – tror inte Ehdin att vi läsare har någon hjärna alls att tänka med?

Det som stör mig mest är dock den människosyn som verkar ligga till grund för alla råd. Du kan fixa det, det är enkelt, kom igen nu då – något i den stilen. Som ett av råden lyder: ”Välj att må bra”. Visst handlar välmående till viss del om vår egen inställning till livet. Men den här boken andas att det enbart är individens val det handlar om. Men omvänt blir det ju då; om man mår dåligt har man valt det istället för att må bra. Det beror inte på att något är fel i ens liv, inte på att jag kanske har någon sjukdom, inte på att ens sociala förutsättningar är dåliga och så vidare. Nej, det är mitt, och endast mitt, fel om jag mår dåligt.

En logisk konsekvens av nuet, individualismens tidevarv, där vi inte förväntas se bortom våra egna problem. Vi kanske kunde se ett mönster som var större än oss själva. Krystad, syntetisk ”glädje”, som matchas av små solar på varje boksida. Som hand i handske för det rådande systemet…