Många har väl inte hört särskilt mycket om Haiti. Om man gjort det, så brukar det väl först och främst förknippas med voodoo, ”nationalreligionen” i landet. Men Haiti har en mycket bredare och rikare kultur och historia att erbjuda än så.

Haiti är ett paradoxalt land. Det är ett av de länder som först avkoloniserades, strax efter USA, genom en nationell resning mot den franska överhögheten. Men trots att man varit formellt självständiga i nästan 200 år, så är landet det absolut fattigaste på hela den amerikanska kontinenten, och ett av hela världens fattigaste länder. Den sociala situationen är bedrövlig; sjukvården finns endast tillgänglig för de som har pengar, utbildningsnivån bland världens allra lägsta…

I den här boken får vi ett försök till skildring om hur det här kan komma sig. För med avkoloniseringen kom inte folkstyre. Demokrati var något som Haiti inte fick uppleva förrän under 1990-talet. Istället var det nya eliter som tog över efter de gamla. Istället för en fransk överhöghet, fick haitierna uppleva nya motsättningar. Om det tidigare var de vita som styrde den svarta befolkningen, så intog nu mulatter de vitas tidigare roll.

Men koloniseringen var egentligen långt ifrån över i och med den formella självständigheten, för vid första världskriget kom USA att invadera Haiti. Invasionen drogs efter många år tillbaka, men först efter att USA hade försäkrat sig om att en av de sina tog makten; ”Papa Doc” Duvalier – en av världens främsta massmördare. Med sin lilla ”privatarmé” ton-ton macoutes kom Papa Doc (och senare även hans son, Baby Doc kallad) att hålla Haiti i ett järngrepp under åtskilliga decennier. Landet skulle nog kunnat vinna en rad utmärkelser; flest försvinnanden, mest tortyr… Inte konstigt då att stora delar av landets befolkning flydde diktaturen, och sökte sig till grannländerna.

Men under 1990-talet kom landet till slut att uppleva någon sorts demokrati. Jean-Bertrande Aristide, en välkänd präst som under många år hade vågat trotsa diktaturen (och överlevt!), blev nu vald till president på ett program om rättvisa. Men som president för ett utblottat land har man ofta inte många valmöjligheter. I praktiken fortlever en slags nykolonialism ännu på Haiti, då landet i praktiken styrs av stora utländska långivare, som Världsbanken och Internationella Valutafonden.

I den här boken får vi Haiti skildrat ur en rad perspektiv, och med en mängd olika personers ögon. Historien från Columbus upptäckt fram till idag skildras med utdrag ur litteratur och olika källor. Boken är tematiskt uppdelad i olika kapitel; kolonialismen, det lantliga Haiti, kultur, sociala frågor, flyktingar, utländska interventioner och så vidare. Till varje kapitel har redaktörerna skrivit en kort introduktionstext som knyter samman de olika bidragande artiklarna. Därefter följer artiklar och stycken hämtade ur en rad olika källor. Det kan vara från forskare, handelsresande, det kan vara dikter och skönlitteratur, det är politiska upprop och kalla analyser. Det fungerar lite som en reklam för många andra böcker om Haiti. Allt binds samman till en enhet som ger en mångfacetterad och mycket läsvärd skildring av ett mycket annorlunda land.