Lukas Moodysson är för de flesta, med rätta, känd som regissör till två av vår samtids bästa svenska filmer. Att han debuterade som poet redan vid sjutton års ålder är mindre bekant för de flesta. Inte särskilt konstig, eftersom poesi aldrig har samma publika genomslagskraft som film. Det är ju fullkomligt absurt att tänka sig att en diktsamling av en samtida poet skulle kunna locka några hundra tusen läsare. Detta beror, som ni redan vet, på att människor inte vet att de vill läsa poesi. Förhoppningsvis kommer denna dikt att få fler unga människor (för de över 25 är hoppet redan ute) att läsa, inte bara Moodysson utan också andra samtida poeter.

vad gör jag här är en enda lång dikt, dryga 80 sidor, ett panorama över en trettiotvåårings tillvaro under några månader år 2001. Diktjaget ser ibland tillbaka i tiden, när han var barn eller tonårig, ibland in i framtiden. Både då och sedan är mer eller mindre förknippat med ångest. Dock utan att läsaren riktigt tar till sig den. Diktjaget transformeras till porrstjärnor, tiggare, barn, hemmafruar och träffar då och då en snubbe som heter Lukas Moodysson, som bor i Malmö och är 32 år eller är en 42-årig swimmingpoolsägare som inte vill låta diktjaget ta ett dopp.

Att låta diktjaget så att säga möta sig själv fungerar bland annat på grund av att namnet Lukas Moodysson är så bekant för oss; så snart vi hör namnet aktualiseras vår bild av filmskaparen som tycker om att diska (i brist på en hobby), ofta har sneakers på fötterna och har gjort de där mästerliga filmerna (om någon sett en svensk ungdomsfilm, eller en enda scen i en sådan, som ens kommer i närheten av Fucking Åmål så berätta det för mig).

Dikten utges för att vara skriven mellan långfredagen och den 12 september 2001; mellan dagen för Jesus död och dagen efter att några förvirrade människor flög in i WTC. Med andra ord kan man redan i dateringen tolka in lite vad som helst, om man känner för det.

Tyvärr är denna dikt inte lika träffsäker, rolig, tragisk och bra som Moodyssons filmer, vilket trots allt skulle vara att begära för mycket. I väntan på nästa film får vi hålla tillgodo med denna dikt, eller varför inte se om Fucking Åmål för sextonde gången?