Recension

: Namnet är Vajlet - men kalla mig Gud
Namnet är Vajlet - men kalla mig Gud Maja Lindén
2001
Optimal Press
7/10

En tidsikon

Utgiven 2001
ISBN 9188334473
Sidor 96

Om författaren

Maja Lindén är född 1969 och tecknar varje vecka den vassa humorserien ”Vajlet” för Eva & Adam-bilagan som medföljer Expressen, GT och Kvällposten. Maja är ursprungligen utbildad scenograf. Hon har tidigare illustrerat barnboken ”Vägen till Saga” efter Kajsa Grytts manus.

Sök efter boken

För den som har missat Vajlets existens så figurerar hon som seriefigur i korta striper eller endast en bildruta med en riktigt klatschig fras, ungefär i stil med Jan Stenmarks serier.

Vajlet är dock tjej, och skaparen Maja Lindén likaså, så givet är att serien fokuserar ur ett tjejperspektiv. Det ger förstås en negativ klang, man associerar My Little Pony, Starlet o.s.v. Men faktum är att tjejperspektivet är styrkan hos Vajlet som skapar en vansinnigt rolig och fräck humor. Ta bara titeln: Namnet är Vajlet – men kalla mig Gud. På omslaget kommer denna fras ur Vajlets mun då hon skakar hand med en auktoritär figur, en eventuell blivande arbetsgivare till exempel. Försök föreställ er en kille säga detsamma, det blir inte lika kul eller hur? Det finns en dödsskön kontrapunkt i att en typisk svenskblond tjej-tjej med småprickig top och tuttar iskallt, men med ett leende, säger: namnet är Vajlet – men kalla mig Gud!

Det mesta av humorn bygger på samma spel med värderingar, gamla och nyligen skapade. De gamla säger: en tjej kan inte säga så här. En tjej skulle inte säga så här. De nya säger: jo, men det finns tjejer som skulle kunna säga precis såhär, och det är helt OK. Det är faktiskt jäkligt roligt att de gör det.

Könsrollerna förändras, förut tack vare politiska pådrag, men nu ser vi faktiskt förändringen. Var kvinna skulle kunna be att få kalla sig Gud utan att någon brände henne på bål, man skulle snarare bara säga: Tjena, Gud!

Maja Lindén är fantastiskt duktig på pricksäkra formuleringar, och hon tar hämningslöst upp de mest tabubelagda ämnena. Till och med jag fick en släng av "nä, men det där kan man väl inte skämta om" då Maja gjort en strip om Pampers string: "Våra minsta vill ju också vara FINAÂ… Därför använder jagÂ… nya Pampers string", och så visas en söt liten flickbaby med stringblöja. Det var ett känsligt kapitel för mig, andra kanske reagerar mer på mensblod och bajs. Det väsentliga är att det är relevanta frågor Maja hela tiden tangerar, på ett provokativt men mycket charmigt sätt.

Som avslutning skulle jag vilja anamma det hela genom att tillämpa (Namnet är Nina – men kalla mig Gud), men någon på redaktionen har redan tagit anspråk på att kallas Gud (en man förstås!) och förvirringen skulle bli stor om jag hävdade min lika-rätt till det. Och som jag är en kvinna så är jag förnuftig, så jag låter det passera utan argument. Kanske skulle jag kunna utveckla "Nina" så att det blev likvärdigt med "Gud"? Vore rätt tufft, men å andra sidan också rätt svårt…

Nina Lindström

Publicerad: 2002-02-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-17 20:31

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #470

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?