Recension

: Vera på landet
Vera på landet Helena Davidsson Neppelberg
2001
Alfabeta
3/10

Stela playmobilgubbar

Kommer du ihåg playmobilgubbarna? De små stela figurerna som man kunde byta hår och hatt på. Som kunde vara brandmän och sjörövare eller kanske sjuksköterskor. Allt var möjligt.

Figurerna i den här boken påminner om gubbarna, fast de är ännu stelare, jag kan inte byta hår på dem och de är dessutom helt platta. Trista.

Kanske är tanken att Veras besök på landet är till för de små. Enkla bilder för små barn, inte för mycket information på en gång. Men jag kan inte låta bli att tänka att det är trist. Små barn vill väl inte att det ska vara trist, eller? Jag vill busa lite med bilderna, rita dit små saker som piggar upp lite, skoja till det, ge de stela gubbarna liv, kittla dem så de blir mjuka, så att Veras ansikte blir runt och inte playmobilkantigt. Precis som man vill busa med små barn; blåsa dem på magen, snusa dem i håret , kittla dem lite, leka ramsor och fnissa. Inte vill man vara kantig och stel med ett barn.

Texten, ja, vad ska jag säga … osammanhängande, lösryckta meningar. Visst, de är på landet hela tiden. Det gör att de hänger ihop, men annars så går det från en mjuk kanin till en yxa man inte får röra. Sen då? Vad händer och vad tänker Vera? Varför får hon inte röra yxan och vad ska hon göra med hästskon och cykelpumpen och varför vill hon bli bonde?

Ibland verkar det så enkelt att göra en barnbok. Bara att rita en teckning och skriva en mening. Men jag tror inte att det är hela sanningen. Det finns tankar bakom orden och bakom bilderna. Tankar som författaren vill förmedla, att yxor är farliga och kaniner är mjuka och att farbror Rune är snäll. Dessa tankar kan man göra mycket av, däremot blir det trist när de bara konstateras. Synd på bra tankar.

Jag är däremot inte helt supernegativ, det är ju ändå så att lilla kantiga Vera är lite söt, hon har ett litet enkelt leende och illustrationerna kan nog klassas som stilrena och enkla och skulle säkert fungera bra som tryck på någon hipp liten pryl på Designtorget. Eller i en liten träram ovanför en barnsäng. Men som komplement eller kanske klister till den lösryckta texten fungerar det inte så bra. Tyvärr.

Lisa Johansson

Publicerad: 2001-12-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-20 23:58

Kategori: Recension | Recension: #402

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?